måndag 27 februari 2012

Dåraktig visdom


Idag läste jag en sida med en massa klokord. Mitt bland alla dessa dök det upp några rader om hur det skulle kunna vara om man hade en hund som lärare. Eftersom jag lever tillsammans med två helt underbart dåraktiga lärare av nämnda slag (för vidare presentation, se nedan), tog jag mig tid att fundera över det som stod.

 Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
  • När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
  • Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
  • Bits inte när det räcker med att morra.
  • Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.
  • Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
  • Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
  • Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
  • Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
  • När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
  • Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
  • Njut av den enkla glädjen i en promenad.
  • Var lojal.
  • Låtsas aldrig vara något du inte är.
  • Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
  • När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.
Redan vid kvällspromenaden blev det otroligt tydligt hur ofullständig listan ovan är. När jag gick där med Harry och Nova, som mina gudomliga hunddårar och uppenbara kärlekar heter, insåg jag att det räcker att studera dem under en kvällspromenad för att lära sig mer än vad listan tagit upp. Harry, som sedan länge insett sin egen storhet och otroliga charm, sprang fylld av hyss och upptåg runt i oinskränkt glädje över att han var han, bet med jämna mellanrum lekfullt tag i Novas koppel som för att påminna henne om vikten av att ha roligt i livet och markerade snabbt när medpromenerande hund i mycket större format än både han själv och Nova tillsammans försökte tillskansa sig förtur i kisskön vid viktiga mötesplatser. Genom sin clownaktiga, helt bedårande karisma förmedlade han ordlöst det viktiga i att inte ta sig själv eller någon annan på för stort allvar, värna om sina rättigheter och att leva här och nu. Nova å andra sidan gled, väl medveten om sitt eget värde, fram graciöst och drottninglikt, fylld av nyfikenhet inför livet med en storhet som är bara en mycket liten hund som tror sig vara stor kan uppbåda och var ett föredöme i överseende och tålamod. Hon bedömde inga av Harrys alla hyss, beteenden och upptåg som vare sig bra eller dåliga utan bara som ett av inslagen under promenaden. Bara genom sin utstrålning verkade hon förmedla vikten av självvärde, nyfikenhet inför livet, möjligheten att välja att vara en storhet trots fysisk litenhet och att en intelligent dam som hon själv aldrig skulle nedlåta sig till att ödsla energi på något så outvecklat som att tro sig veta hur andra ska vara, göra, tycka eller känna.

Naturligtvis är jag väl medveten om mitt förmänskligande av mina husgudars beteenden, men bortsett från det så är det tydligt att hundar har en hel del att förmedla om man bara tar sig tid att titta på dem. De lever i nuet, de dömer ingen, de vet sitt egenvärde och vikten av att både ge och ta emot kärlek. De blandar aldrig in självupphöjande försök att på andras bekostnad bevisa sin duktighet i något de företar sig eller förmedlar till andra och de har dessutom stor insikt i vikten av tydlig kommunikation, oavsett hur rädda de är för konsekvenserna. Med risk för att prata emot mig själv, vara ganska liten som människa och med insikten att jag har en del sidor att slipa på hos mig själv kan kontentan av det hela ändå inte bli mer tydlig. Hundar är större människor än många människor jag mött och många människor är större fähundar än alla hundar jag mött. Det mest förbryllande i det hela är ändå att många av de fähundar jag mött utger sig för att vara välutbildade, högt uppsatta och stora människor.

Harry & Nova
- dåraktiga husgudar & älskade livskamrater

Inga kommentarer: