onsdag 29 februari 2012

Förunderliga dagar, kvällar & människor


Måndagen innebar uppvaknande till min nära väns speciella sms-signal. Morgonen var inte direkt morgon längre, men vad gjorde väl det? Solen sken och min nära vän var även hon nyvaken och frukostsugen. Sms:et innehöll information om att hon var på väg till mig efter en liten omväg förbi ett av samhällets caféer för anskaffandet av suveränt goda mackor. Kombinationen frukostservering och klokt, mycket trevligt umgänge är en mycket bra start på en vecka. Senare under dagen ramlade en annan nära vän in i mitt hem. Hennes mission bestod i en enorm arkeologisk expedition alà hitta lämningar av tidigare befintlig diskbänk. Hon är en duktig arkeolog, för diskbänken återfanns och restaurerades till ursprungligt skick. Storartad insats.

Tisdagens eskapader innebar handling. Jag skulle ljuga kopiöst om jag påstod att det var en av mina favoritsysslor. Någon traumatiserad timme senare var mat i massor införskaffad, humöret kört i botten och tanken på att gå utanför dörren otänkbar. Trots detta begav jag mig åter utanför dörren en kort stund senare för att ägna mig åt en gruppträff. Jag har sedan en tid efter Carros död varit med i en grupp för föräldrar som förlorat barn och kvällen till ära var det den gruppen som skulle träffas. Det är en strålande grupp, en grupp där man är trygg. Trygg nog att våga berätta hur man mår, vilka underliga - ibland rent utav sjuka - funderingar man har, vad allt man varit med om gjort med en som människa, hur och om man har utvecklats, skuldkänslor, sorg, glädje, saknad och allt annat mellan himmel och jord som man inte kan säga till vem som helst annars. Det var en bra kväll, en utvecklande kväll och en mysig kväll. Helt enkelt en alltiett-kväll, som dessutom innehöll obegränsade mängder kaffe och tilltugg som var en lisa för både tomma magar och kräsna smaklökar. För att toppa den upplevelsen avslutades kvällen med en kommentar från en ung tjej som både rörde och berörde.

Idag stod läkarbesök som nummer ett på menyn. Var en bra läkare, noggrann, respektfull och mänsklig. Resultatet blev kanske inte direkt nån high score. För högt blodtryck, för låg D-vitamin och folaminnivå, förhöjd sänka, förhöjt antal vita blodkroppar, för hög puls och en fortsatt svår depression. Nåja, med tanke på omständigheterna kunde det allt ha varit värre så dessa fakta var föga nedslående. Nummer två på menyn var gruppträff. Den här gången med en annan grupp, en ny grupp och vad jag kan se även det en grupp med modiga, stora människor. Jag hann tyvärr inte vara med någon lång stund, eftersom dagen även innebar starten på en meditationskurs jag anmält mig till. Det var en mycket trivsam upplevelse, inte bara trivsam utan också lärorik. Kvällens avslut bestod i kaffeorgier med tidigare nämnd frukostvän och genomgång av dagens händelser, såväl hennes som mina. En bra dag för båda, visade det sig.

Det är vid såna här tillfällen, när jag tänker igenom vad som pågått i min lilla värld, som jag inte kan känna annat än förundrad tacksamhet över att jag är så lyckligt lottad. Alla dessa underbara vänner, stora människor och modiga människor som jag har turen att ha i mitt liv eller att träffa en kort stund av mitt liv, är en enorm gåva. Så om jag inte skulle vara förundrad av det stora i det, skulle jag faktiskt vara väldigt förundrad!

Inga kommentarer: