Ljust en liten stund

In i döden trött, slut, likgiltig och fortsatt glidande i fel riktning. Hjärnan går på högvarv, fullt sysselsatt med hitta ett litet halmstrå, ett uns av en strategi eller åtminstone en gnutta ork och energi. Samtliga lyser med sin frånvaro och det verkar vara det mest lysande för närvarande. Eller nej, så är det naturligtvis inte. Jag har underbara vänner, som finns i vått och torrt. Jag avgudar dem! Det är en gåva i livet att ha såna vänner, vänner som bryr sig om och alltid ställer upp. Det är stort att helt prestigelöst kunna lämna ut sig totalt, bara skyffla fram den nakna sanningen och sin egen litenhet och ändå veta att det inte har ändrat nåt i relationen man har till dessa människor. Så trots allt mörker har de återigen, och som alltid, hållit mig kvar nog länge även i dag för att jag skulle kunna se ljuset en liten, liten stund. Det är mänsklig storhet att kunna det och att dessutom ta sig tid att göra det för en annan människa. Tack för att ni finns!