Kaosnatt

Mitt i mörkaste natten, för den är mörk nu, sitter jag i min fåtölj och väntar på John Blund. Det kan tyckas som en försvårande faktor att jag inte befinner mig i min säng, men det är det inte. I sängen utan distraktion kan min hjärna härja fritt och den härjar rätt rejält, när den väl får chansen. Inte på ett avkopplande sömninbjudande sätt, utan snarare på ett stressande klarvaket sätt. Därför är fåtöljen bättre. I fåtöljen kan jag ha datorn i knäet och låta cyberrymdens olika förströelser söva mitt sinne istället. Nattens förströelser har bestått i allt från begreppet livskvalitet till shabby chic. Slutligen fångade kaosteorin min uppmärksamhet. 

Trots att en blick ut mot världen inte talar för det naturliga med ordning, är det precis vad det är. Ordning är tydligtvis en drivkraft som finns naturligt hos allt levande, därmed även hos människan. Det lustiga är att det är även kaos. I och för sig krävs det inget geni för att komma fram till det obestridliga i det påståendet, för mig räcker det till exempel med att tänka på en arbetsrelaterad plats alias Firma Fiffel & Båg. Orsaken till kaos är att oberoende faktorer börjar samverka på ett sätt som ingen förutsett och enligt matematisk forskning krävs det tre såna oberoende faktorer för att kaoseffekter ska uppstå. Vilket redan nämnts framträder ordning naturligt, men det är desto svårare att skapa och kontrollera. Det är någonstans på gränsen mellan kaos och ordning som utveckling blir möjligt, det vill säga om de nya kreativa infallsvinklar, som nämnda gränsland ger upphov till, tas tillvara. Om förmågan att ta tillvara dessa saknas kan alltför stor uppmärksamhet ägnas åt det kaosartade, som då börjar leva sitt eget liv.

Med ovanstående i åtanke tänker jag dryfta mig till slutsatsen att mitt liv framskrider som en form av konstruktivt infall, på gränsen till kaos med inslag av ordning. John Blunds samarbetssvårigheter är en av dessa oberoende faktorer som möjliggör en del kaosartade effekter, medan den förestående flytten till ännu okänd adress är ett exempel på min inneboende naturliga strävan efter ordning. Firma Fiffel & Båg däremot, är antagligen bara ett urartat kaos som lever sitt eget liv. Det är ju trots allt vetenskapligt framforskat att oförmåga att tillvarata kreativa nya idéer leder till just nämnda effekt. Det i sig är ändå relativt förunderligt, med tanke på den totala oförmåga de verkar besitta när det gäller att skapa ordning.

---

Sömnlös natt med sällskap & Murphy

Natt igen och snart morgon, men den här natten har sömnlösheten delats med Tove. Under flera timmar har vi druckit te, diskuterat livet och svurit över Mr Murphys ständiga närvaro i vår tillvaro. För ständigt närvarande verkar han vara den icke önskvärde Murphy, eller i alla fall nog ofta för att det ska kunna tolkas som trakasserier. 

Fast hur mycket Mr Murphy än ägnar sig åt att sabotera livet, så finns det en hel del saker som uppväger hans idoga försök att upprätthålla sin sjuka syn på ordning. En av dessa saker består helt klart av den vänskap jag har förmånen att få uppleva. Jag tror nämligen inte att det är alla förunnat, men det är stort för dem som är så lyckligt lottad. Det är ett guldkorn utöver det vanliga att ha människor omkring sig som ger av sig själv, som alltid finns där och som det går att lita på i vått och torrt. Såna vänner har jag och jag är väldigt, väldigt glad över att de finns med i mitt liv. Medveten om det grandiosa i redan beskriven vänskap, kommer jag nu att krypa ner i sängen med en känsla av tacksamhet. Förhoppningsvis kommer jag även att kunna sova nattens resterande timmar, vilket jag iså fall kommer att vara relativt tacksam över när min väckarklocka ringer imorgon bitti. Morgonen innebär förhoppningsvis morgonbestyr med Emelie inför hennes skoldag, men jag är skeptisk. Det var en väldigt trött dam med halsont, som kröp i säng ikväll. Tempen var förhöjd och hon var märkbart påverkad. Lilla tjejen som håller på att bli så stor. Jag hoppas hennes nattsömn medför att halsont, temp och förkylning ger med sig till i morgon, men jag är som sagt skeptisk. Nu ropar kudden högt efter mig. Jag tänker göra den till viljes och helt enkelt gå och lägga mig. Så sov så gott nu alla.     

Problem Me - Solution Me

Lugnet har återinträtt, trots morgonens något kaosartade start. Ett kaos som dessutom uppstod till följd av min egen bristande planering igår. Det krävdes ett antal kaffekoppar för att jag skulle komma fram till en mer överseende inställning till mig själv och mitt eget ordnade kaos. Lärdomen som uteblev under morgonen, ramlade in allt eftersom dagen har släpat sig fram. Planera bättre och planera i tid, det vill säga kolla gympakläder, skolväskor, jackor med mera kvällen innan. Inte på morgonen i form av nyvaken och kaffesugen tröttmössa, med dåligt tålamod med framförallt mig själv. 

Nåt förvånande har dessutom inträffat under dagen. Solen har visat sig och lyst upp tillvaron. Dammet som inte varit alltför synligt i det grådassiga regnljus som varit verkligheten senaste tiden, har därför framträtt med all tydlighet idag. Det gör inget. Med klokorden ”skjut endast upp till imorgon vad du kan tänka dig ha ogjort när du dör” i åtanke, får dammet ligga kvar till en mer regnig dag. Nåt som däremot inte har blivit uppskjutet är klippningen av gräsmattan. Det tog sig Camilla an, medan jag lagade mat. En för oss suverän fördelning av uppgifter, som medfört såväl en snygg gräsmatta som en belåtet mätt känsla och tid kvar att njuta av kvällssolen. Det enda molnet på himlen är att Emelie har fått ont i halsen, som är röd och full med blåsor. Blir det inte bättre under natten är det nog inget annat att göra än att ta prov för streptokocker imorgon. Men imorgon är i morgon och nu är nu, dessutom ett nu med en härlig kvällssol. Den bör avnjutas på bästa sätt och vad kan vara bättre än kaffe i solnedgången? 

Morgonstund har guld i mun?

Morgnar är ett kapitel för sig, så även denna morgon. Upptäckt nummer ett bestod i att Emelies ryggsäck och väska var hos hennes pappa. Upptäckt nummer två innebar att det var såväl gympakläderna som regnjackan också. När upptäckt nummer tre, vilken innefattade en saknad jacka som även den fanns att återfinna på redan nämnda adress, gjordes, uppdagades även att tålamod är en dygd. En dygd som inte finns att återfinna inom ramen för min uppenbarelse innan klockan åtta en vardag, kan jag numer meddela. Antagligen inte en helg heller, för den delen. Kort sagt har jag inte tålamod med så mycket överhuvudtaget innan klockan åtta på morgonen. Speciellt inte om denna okristliga tid är kombinerad med koffeinbrist av anmärkningsvärd karaktär, vilket alltid är fallet aktuell tid alla dagar.

Allt redde dock upp sig, dessutom i tid. Emelie kom till skolan, med gympakläder, väska och jacka. Hon kom dit i tid och på ett relativt bra humör och jag har därefter fått möjlighet att åtgärda min koffeinbrist. Så vad lärde jag mig av det här? Jo att morgnar är till för att sova på, inte ränna runt och leta grejer, svära och lida av den kaffetorka som per automatik är fallet den tiden på dygnet. Med det sagt, känns det som dagen ändå har börjat något så när bra.