Tröttheten hänger över mig som
ett grått moln och gör mig omotiverad och trist. Så har det sett ut den senaste
tiden. Inget inspirerar till agerande, inget verkar lockande eller
överhuvudtaget värt att vara alert vaken för. Det är tråkigt, jag är tråkig och
livet är ännu tråkigare. Det är november, snart december och det inverkar på
alla nivåer av mitt liv. Det enda jag verkligen vill göra är att sova, helst
resten av livet som just nu känns som en enda lång vistelse i ett grådisigt
väntrum. Mitt i allt det gråa dök min samtalskontakt upp igår, dessutom med en
kartong misstänkt lik dem från ortens café. Det var det också. Inte ens i min för
närvarande gråtrista värld undgår det mig vilken lyx det faktiskt är. Frukost i
form av kaffe och färsk räkmacka, bekvämt serverat i hemmet kombinerat med
mycket givande samtal. För det var det, givande alltså. Många var de ämnen som
behövde ventileras, diskuteras och vändas på. Det är bra att ha en samtalskontakt,
alla borde ha en. Min går under namnet psykbrytet, vilket hon är roat medveten
om.
Nästan ett år efter
Carros död kom jag i kontakt med mitt psykbryt. Då var jag misstänksam, beredd
att såga henne vid fotknölarna vid minsta tecken på överhuvudtaget nåt som inte
skulle tilltala mig. Nån sågning har ännu inte blivit av, istället kan jag
berätta alla detaljer, känslor och beteenden för henne. Utlämnat, konstruktivt
och utvecklande. Igår diskuterade vi till exempel bearbetningsfasen i
krisreaktioner och små sneglingar mot nyorienteringsfasen. Vi pratade om
reaktioner på andra människors beteenden, intelligens och att sätta gränser. En
del beteenden hos andra behöver man inte stå ut med helt enkelt och en del
människor behöver man inte per automatik ge rätt att komma innanför ens gränser
heller. Somliga människor promenerar helt frankt innanför ens gränser och hämtar
det dom tycker dom vill ha. Såna beteenden är varken klädsamma eller nåt man
behöver fortsätta tillåta. Det är såna människor som man inte längre behöver ge
tillträde, det är dessa människor man får låta glida längre bort för att vistas
nånstans i periferin. Det är såna människor som vid första anblicken ger ett
intryck av intelligens, men som senare visar sig besitta en del vetskap utan
förmåga att omvandla den till handling. Vetskap utan handling är inte intelligens,
det är bara ord och upprepning. I annat fall vore ett USB minne extremt
intelligent, med den förmåga att lagra fakta som det besitter. Såna
diskussioner var det vi förde igår, utifrån mitt perspektiv och mina val
framledes. Glädjande nog ansåg mitt psykbryt att jag var starkare nu än nånsin
tidigare i vår kontakt. Det är bra, för jag antar att det kommer att krävas en
hel del styrka inför kvällens prövningar. Ikväll blir det nämligen bad i
badtunna, bastu, middag runt pingisbordet och trevligt umgänge hemma hos Majan
och Hasse. Det är födelsedagsfirande som står på menyn och ett blött sådant
dessutom.
2 kommentarer:
Kanoners med ett psykbryt. Du är modog som vågade testa före sågningen. Själv har jag fegat, kan inte riktigt svara på varför. Antar att det är för man har stött på riktiga psykpryt i den här världen, de som verkligen är det på riktigt.
Ja, det gäller att hitta ett bra psykbryt och ett som dessutom klickar vad gäller personkemi. Är de inte bra, så är det bortkastad tid. Absolut helt värt att leta reda på ett bra.
Skicka en kommentar