För att chocka min kropp och mig själv, klev jag upp klockan sex i morse och städade marsvinsburarna, tog den sedvanliga hundpromenaden och svor långa, höga ramsor över den enorma kaffebrist som var rådande i vårt hem. Av alla saker att glömma, borde inte kaffeinköp ens nästan få vara en av dem. Nu var det då det, vilket höll på att stjälpa hela dagen. Det redde sig till slut. Idag var det kursdag med jobbet på ortens hotell. Kurs och hotell innebär vanligtvis kaffe, så även idag. Efter två koppar kaffe var jag åter talbar och rätt positivt inställd till dagen. Kursdagen visade sig vara bra, lärorik och trevlig. Mina nya arbetskamrater verkar vara riktigt mysiga och det är fredag. Vad mer kan man begära?
Nu skulle jag kunna skriva att en fungerande telefon vore en sak att begära. Av någon anledning bestämde sig min telefon för att inte fungera i samma sekund som jag klev in genom hotelldörren. Med inte fungera menar jag att den totalt låste sig förutom för en funktion och det var att slå på den låt Carro hade som ringsignal när hon dog. It´s my life med Anton & Affe, den engelska versionen. Känns i hjärtat varenda gång jag hör den och jag både älskar och hatar den, älskar för att den påminner mig om min älskade dotter och hatar den för att den sliter sönder mitt hjärta igen. I alla fall har Camilla en gammal telefon till utlåning, så helgen är antagligen räddad vad gäller anträffbarheten och jag behöver inte skriva nåt om att begära en fungerande telefon.
Fast nåt som faktiskt är ett begär just nu är att få simma, så Camilla och jag ska strax bege oss till simhallen. Det blir underbart att få svepa fram i vattnet en stund, för att inte tala om att få sitta i bastun. En trivsam fredagskväll med en av de bästa i min värld helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar