Utlämnande inspiration

Morsan var hit med tidningen Topphälsa, så jag la mig i soffan och läste den. Tidningen börjar med att redaktören, Pamela Andersson, skriver en del. Jag snabbläste det hon skrivit när jag var till mamma häromdagen och blev imponerad då och den känslan förstärktes ytterligare när jag läste den mer noga nu igen. Vilken otroligt inspirerande kvinna! Hon fick sommaren 2012 beskedet att hon hade drabbats av en hjärntumör, som inte går att operera bort helt. Hon vet ännu inte hur det kommer att sluta och när hennes barn som är sex och åtta år frågar henne om hon kommer att dö, svarar hon inte idag och inte imorgon. Det kan hon lova dem om hon inte skulle bli överkörd eller nåt i den stilen, men i övrigt är två dagar den tid hon kan överblicka i nuläget. I tidningen skriver hon, trots sin situation, att hon lärt sig fokusera på rätt saker under 2012 och ur det perspektivet därför haft ett bra år. Hon har skrattat, älskat, tränat, njutit, kämpat, fajtats och fokuserat på saker som hon kan påverka och genom det fått energi och styrka. Hon beskriver i tidningen hur hon ska använda sin kalender, som i nuläget består av ett blankt 2013, till att skriva ner saker hon inte får glömma. Saker som möten, barnens skollov, konferenser, födelsedagar och sånt som inspirerar henne. Hon tänker bland alla möten och födelsedagar skriva in sånt som ”glöm inte att fokusera rätt” och ”ät lunch med någon som får dig att skratta”. Det för att hon ska kunna hitta tillbaka till den där inspirerande känslan hon hade under de dagar när allt var möjligt.

Pamela Andersson,
bilden hämtad från hennes blogg

Hon skriver även att hon inspireras av människor som sticker ut, peppar, bjuder på sig själv och får människor i sin omgivning att må bra. Vem gör inte det? Såna människor är underbara människor att ha i sin närhet, läsa om och få influeras av. När jag läste det hon skrivit, en sida i en tidning, blev jag både berörd och inspirerad. Vilken otroligt stor människa! För mig blev hon, redaktör Pamela Andersson, precis en sån människa som hon själv inspireras av. Hon är, åtminstone för mig och säkert för många andra, en människa som sticker ut, peppar, bjuder på sig själv och får människor att se de möjligheter som finns. Det är stort gjort, så jag är som sagt imponerad. Inte bara imponerad, utan även tagen, inspirerad och väldigt berörd.

Pamela Andersson skriver en blogg, även den väl värd att läsa.