Vittnesmål, i helvete!

En av ägarna av mitt hjärta, med ett hjärta till mig.

Under ett dygn kan en hel del eller ingenting hända, kanske beroende på vad man räknar till nåt. Mitt sista dygn har innefattat en del av nåt och nåt som i lite blandat. Polisen har ringt och tagit upp vittnesmål, det var en trevlig kvinna som ställde en del frågor. Jag svarade snällt på allt, men var väl kanske inte till så väldigt mycket hjälp. Emelie har gått sin första dag i skolan efter jullovet. För henne var det pirrigt och det var en lite nervös tjej med blandade känslor, som begav sig av mot klassrummets ingång. Efter skoldagens slut var de blandade känslorna borta och dagen hade visat sig vara så bra, som bara första skoldagar kan vara. Camilla har satt mig framför datorn för att höra på en låt av Fronda, vilket ledde vidare till en låt av samma grupp som Carro brukade lyssnade på ofta. Till en början kom jag inte ihåg varför den var så bekant eller vart jag möjligen hört den, men jag reagerade omgående på den och utbrast: - vad är det här? Camilla besvarade min fråga genom att börja sjunga med i låten, sen sa hon med lite trött röst: - jamen mamma, det är ju en av de låtar Carro brukade spela jämt. I samma sekund som hon sa det kom minnet tillbaka, minnen av en tid när alla mina fyra barn var i livet, när Carro och Camilla stod närmast i världen och spelade musik, bråkade och var bästa vänner i systerform, när Henke tålmodigt stod ut med sina systrars alla påhitt som involverade honom med ett lite snett flin och när Emelie fick se världen genom alla sina tre äldre syskons filtrerade version. En låt kan föra en tillbaka till lyckan, ta slut och slänga en in i skärselden igen. För när minnet sköljt igenom mitt medvetande och lämnade mig kvar med saknaden, var det vad som blev kvar under ett tag. Det var vad Camillas trötta ögon avspeglade också. Hon försökte bryta sin återfärd till helvetet genom att bege sig till en kompis, min skärseld avbröts av att Tove och morsan spankulerande in i vårt hem. Kaffet fick sin beskärda tillbedjan, faktiskt i timmar, mer musik spelades och Tove och jag hade en del djupa samtal medan Emelie tog med sig sin mormor på en shoppingrunda i byn. När hon kom hem hade hon köpt en present till mig och en till Camilla. Jag fick ett vitt hjärta med texten ”världens bästa mamma” och Camilla fick ett armband. Vilken underbar liten dam hon är, vår Emelie.

Framåt kvällningen var vi bjudna på mat, så vid sju begav vi oss hemifrån. Det var god mat och trevligt sällskap, så kvällen var av lyckad karaktär. Därefter var det bara att snabbhandla hö, frukostbröd och en mängd frukt innan Emelie stoppades i säng och nytt kaffe sattes på. Kvällen förflöt nämligen i form av ett lite sent kafferep, med djupa diskussioner om Carro och Henke, livet och att ha hela bilden. Ibland blir jag imponerad över en del människors mod att våga prata om sånt som många inte ens vill tänka på, fråga sånt som många undrar men inte vågar säga och att dessutom våga ta in svaret. Igår kväll var en sån kväll, en kväll när jag imponerades av en del människors mod. Det var även en kväll när jag rörd njöt av att titta på det nya vita hjärtat, som jag bara nån timme tidigare hade fått av en av dem som äger mitt hjärta.

Låten jag fick på av Fronda, som Carro ofta lyssnade på.