Sömnen lever, som vanligt, sitt
eget liv och vägrar infinna sig i den vardagslunk som de flesta anser vara
normal. Snön lever även den sitt eget liv och beter sig som enligt många är det
normala, genom att ramla ner i tid och otid. Själv förundras jag över det
normaliseringstillstånd som verkar råda över rädslan för förändringar. Varje
dag träffar jag någon, om inte annat ser jag min egen spegelbild, som hyser en
näst intill krampaktig rädsla för att den situation de befinner sig i på nåt
vis ska förändras. För en del handlar det om en rädsla för misslyckande om de
förändrar sina drömmar, andra är livrädda för att förändra sina liv och uppnå
sina drömmar, medan ytterligare någon är rädd för förändringen i sig. En del
förändringar kan verka skrämmande, men det går inte att styra livets framfart
och liv innebär konstanta förändringar. Stagnation, som snarast verkar vara
motsatsen till liv, finns inte ens som ett tankescenario i livets skådespel.
Istället sveper livskraften fram och lever, utvecklas och tar sig nya former. Stagnation
av alla slag medför snabbt att det som tidigare varit i färg, förvandlas till att
gå i grått och en grådassig tillvaro är inget för livskraftens porlande
karaktär. Därför har livet oftast beredskap för att förhindra att dess kraft
stoppas upp, genom att på ett eller annat sätt tvinga fram handlingskraft och
initiativtagande om det inte sker genom medvetna handlingar och val. De senaste
dagarna har saker som jag dragit ut på, kanske till och med varit medveten om
att jag borde förändra, serverats som möjligheter att reda upp och göra klara.
Hela jag är i stand by, redo, förväntansfull och rastlöst otålig inför vad som
komma skall, men innan nåt kan komma måste en del saker ordnas upp, förändras
och bli klara. En del av situationerna är skrämmande att ens titta på, andra är
enkla att göra medvetna val i och helt enkelt transformera. Ytterligare en del
av förändringarna kommer oväntat, som idag när en relativt stor arbetsrelaterad
förändring slog ner i mitt medvetande genom ett telefonsamtal. Det blir, precis
som jag sagt tidigare, en spännande vår.
En annan förändring dagen till
ära kom tidigt, redan imorse, även den genom ett telefonsamtal. Det var ingen
omvälvande förändring, som på nåt vis satte spår för framtiden. Ett av dagens
planerade göromål, som bestod av KBT på MHE, förändrades till följd av att vabruari
kom i vägen. Inte för min del, men för KBT människan. Jag har nämligen förmånen
att få genomgå sorgebearbetning på MHE-kliniken i Mora och än så länge har jag
inget annat än positiva saker att säga om det. Idag blev det dock, som sagt, inställt
och istället blev det lunch hos morsan. Stekt fläsk med löksås var vad som stod
på menyn, vilket följdes upp med ingående kaffeterapi på samma ställe med förstärkt
deltagarantal i form av Tove och Johanna. Från mamma begav vi oss, Emelie,
morsan och jag, till Hasse och Majan för ytterligare kaffeterapi och ridbyxprovning
för Emelies del. Hon hittade ett par passande helskodda bruna ridbyxor, som
kommer att invigas imorgon när hon gör en förändring i sitt liv genom att börja
rida i grupp på Varghedens islandshästar. Det blir en spännande dag för såväl
Emelie som för mig, som får äran att följa med och titta på. En önskad förändring
i mitt liv vore annorlunda sovvanor. Kanske kommer den önskan att gå i uppfyllelse
nästa vecka, när jag börjar arbeta heltid från att ha varit heltidssjukskriven
sen januari förra året. Som sagt, det blir en spännande vår och jag ser fram
emot den.
2 kommentarer:
Det kommer bli en fin vår. I'm sure of it!
Tror jag med Spader dam :)
Skicka en kommentar