Stjärnglans & integritet

I vanliga fall älskar jag stjärnor. Jag avgudar deras blekt blygsamma sken på den djupt nattsvarta himlen och jag förundras varje gång över deras ödmjukt distanserade sätt att lysa upp tillvaron. Även ikväll under promenaden med husgudarna, lät jag mitt sinne förföras av deras unika perfektion. Dock är inte alla stjärnors sken lika förtrollande underbart, vilket jag under dagen blivit påmind om. Viss stjärnstatus har inget alls med stjärnor att göra, utan uppnås kanske snarare genom frånvaron av begreppet lysande. Åtminstone var det den tolkning som låg närmast tillhands, när den allt annat än strålande uppvisningen av inklampande, runtrotande och uppslitande av de varsamt planterade plantorna innanför mitt staket gjordes. All vandalism av integritetens ägor och det egna utrymmets besittningar, gör mig alltid storögt förstummad i kombination med häpet ogillande. Istället för att vänligt men bestämt undanbe mig alla tjänster av redan omnämnt slag, drar jag mig tyst och irriterad undan. Så även idag, vilket varken är särskilt konstruktivt eller bra för sinnesfriden. Nåväl, jag är medveten om mitt beteende. Det är väl bara att fila på ett annat sätt att bemöta andras omedvetenhet om följderna av sitt beteende.

I övrigt har det varit en helt vanlig torsdag. Jag har återgått till arbetet efter de senaste dagarnas febriga hemmavistelse, lunchat med prästen, haft trevligt fika med en kollega, gjort lärdomen av hur flaskpost skickas i en vas, åtnjutit lyxen av Camillas fortsatta huslighet och sett följderna av irritationen över gränsöverskridande björntjänster. Nu ska jag försöka locka till mig John Blund, vilket är en man med enormt stor integritet tillika en alldeles lysande stjärnstatus.. de gånger han väl dyker upp.