fredag 21 februari 2014

Gemensamma bestyr

Från mobilen, vilket är både krångligare och enklare,  kan jag meddela att till veckan ska jag ha sportlov. Emelie har sportlov då och jag tänker ta tillvara på den chans det är till kvalitetstid med henne. Förutom stundande sportlov är det födelsedagsfikande som har varit på schemat så gott som all tid efter jobbet idag. Nu börjar dock det fredagsmöra krypa in under skinnet och längtan efter att få krypa under täcket och läsa är rätt tydlig. Vilka bra två dagar de senaste dagarna varit. Jag känner mig just nu förundrat tacksam över livets innehåll. Trots att en del saker aldrig kommer att bli bra, är mitt liv, under rådande omständigheter, bra. Jag kommer aldrig att sluta sakna Carro och Henke och det kommer alltid att göra ont utan dem, men så ser mitt liv, vårt liv, ut numer. Därför känns det lite stort att inse att det går att ha ett rikt liv trots det. Inte alla dagar, men ibland och dessa ibland blir dessutom så tydligt framträdande och det stora i det så väldigt viktigt. Kanske just för att jag vet hur livet är mellan iblanden och det är en sorts gåva det med, att veta skillnaden och veta vad som egentligen är viktigt och hur lyckan ibland visar sig. Just nu visar den sig på det allra bästa sätt som går, genom mina kvarvarande barn, mina föräldrar, alla underbara människor omkring mig och i gemenskapen med dem som gör livet glittrande och viktigt. Tacksamhet är den känsla jag framförallt kommer att ta med mig när jag nu  kryper i säng.

Inga kommentarer: