söndag 16 februari 2014

Tårdrypande hjärtligt

Kärleksfrön <3
Energibristen är förödande för kreativiteten, liksom den ständigt (som det känns) pågående vintern. Jag längtar till vecka nio, då blir det sportlov för både Emelie och mig. Troligen kommer även den veckan att innehålla snö, men snö i kombination med ledighet och inga påtvingade tidiga morgnar med sopande, borstande och skrapande för att överhuvudtaget ta sig från gården är lite mer okej. 


Lunch med Anette
Fast inte ens väldigt mycket jobb och åt skogen för mycket snö, hindrar dagarna från att rusa fram och fyllas med en del liv och inte bara varande. Förra söndagen till exempel handlade om att ge för att få och att sätta kärleksfrön. Emelie är med i en kör och förra söndagen skulle dom sjunga i kyrkan i samband med gudstjänsten, som handlade just om att ge för att få. Det var även under gudstjänsten som det skulle planteras kärleksfrön. De flesta som var där fick en kruka, jord och tre frön att plantera där på plats. Redan nu har fröna grott och kommit upp som små sköra plantor. Förutom plantering innehöll kyrkobesöket även skönsång och det är rörande att se ett av sina barn sjunga framme i kyrkan. Mammahjärtat var som alltid enormt, fyllt med stolt kärlek men även lite fuktigt av de där rörda tårarna som ständigt envisas med att försöka tränga fram.  

Underbar start på dagen 
Förutom skönsång, kyrkor och kärlek har de senaste dagarna innefattat en febrig och förkyld Emelie, matlagning, jobb delvis utfört hemifrån, morsan som bjudit på lunch, prästen Anette som bjudit på lunch, en mycket omtumlande meditationskväll med riktigt starka upplevelser och pappa som samma kväll ringde och meddelade att han försökt hälsa på för att ge mig rosor. Det har således varit en bra vecka, en dryg vecka och dessutom en himla snöig vecka. Inte nog med det, den här veckan har det även varit alla hjärtans dag. Den startade egentligen redan dagen innan, när jag fick ett kuvert av Emelie som det stod till mamma på tillsammans med stränga regler om att inte öppna det förrän dagen efter. Så redan på morgonen dagen efter öppnade jag det och återigen kom dessa rörda tårar fram. Det är himla mysigt att få ett egentillverkat alla hjärtansdags kort från ett av sina barn, dessutom underskrivet med Emelie och tokarna och tokarna är hundarna. Efter jobbet sprang Camilla och jag ihop med pappa på en av ortens mataffärer. Han köpte oss varsin blomma, som vi fick välja själv. Senare under kvällen hjälptes vi åt, Camilla, Emelie och jag, att laga mat och fixa med efterrätt. Det var en trevlig kväll, med familj, kärlek, husgudar, goda vänner och nya blommor. Det var även en kväll när två stolar lyste väldigt tomma och två älskade människors frånvaro var väldigt stark. Dom är så saknade, våra älskade Carro och Henke, så saknade att det ofta gör väldigt ont. Fast det är numer även det en del av det våra liv är fyllda med. Livet är inte bara glitter, även om det finns en hel del av den varan också.

Hjärtliga blommor <3
       

Inga kommentarer: