tisdag 25 februari 2014

Vilken kropp!!!

Trots i shabby chicstyle
De flesta människor vill nog vara viktig för någon, många människor förstår till och med vikten av att få andra att förstå att de är viktiga för dem och så finns det förstås de som lever i villfarelsen att just inget är så viktigt. Jag har förstått vikten av att vara frisk för att kunna njuta av ett ledigt sportlov. Det är helt enkelt inte alldeles underbart att snora, snörvla, frysa och ha en kropp som bara vill vila. Det är aldrig särskilt underbart, men det är så lite underbart det bara kan vara att ha det så under sportlovet. Fast den är ändå klok kroppen. Den har en förmåga att fälla mig när jag inte lyssnar till de tydliga signaler den sänder, men det är ändå skillnad på klok och ekonomisk. För att fällas under en efterlängtad ledighet, kan inte bero på nåt annat än snålhet. Vem hade kunnat tro att kroppen skulle tänka på karensdagar och sjuklön. Vad i hela friden sparar min kropp till liksom?

Kärlek som medrevolör
Förutom snor och kroppar njuter jag av en underbar tulpanbukett, det och att jag faktiskt slipper göra så mycket när min kropp nu bestämt sig för att vi ska vila. Igår hade jag till och med den lyxen att jag for hem till mamma och lämnade ett lite kaosartat hem bakom mig för en stund. Det var disk till förbannelse och de senaste dagarnas organisationsförmåga har, som sagt, varit lite understimulerad. När jag kom hem hade dock ett mirakel inträffat, eller åtminstone så hade exet diskat, organiserat och dammsugit, varför det kaosartade inte längre kunde gå under den benämningen. Slutsatsen är att jag nog måste åka till min mamma oftare.

Harry som  sol- och currysåsstolle
Idag trotsade jag min kropps ivriga signaler om att vi ska vila och gick ut i solen en stund. Kroppen hämnades omedelbart genom att vrida ner termostaten till minus och efter en stunds frysande i den underbara solen med suveränt gott kaffe, kapitulerade jag och gick in. Inne är det i alla fall varmt och solen lyser faktisk, även om det är genom fönstren, och trots att det kanske inte har precis den uppfriskande effekten som sol och ute i friska luften kan ha. Även husgudarna gör vad de kan för att trotsa kroppens snålvila. Igår ägnade sig Engla åt att, som vanligt, öppna alla köksskåp och igår hade hon även turen att hitta en kompostpåse med ris, currysås och kyckling. Det var det i kompostpåsen som framförallt bidrog till att förstöra den av kroppen påtvingade vilan. Nämligen blir små hundar väldigt törstiga av currysås och små hundar som dricker väldigt mycket vatten, blir även väldigt kissnödiga. 1-0 till oss mot kroppen liksom, även om det inte var det jag tänkte när jag fick gå upp åtskilliga gånger under natten för att rasta kissnödiga hundar. Kroppen å sin sida verkade förnöjt tänka, vilket märktes genom det idoga huttrandet jag fick genomlida varje gång vi gick ut, där fick dom! Slutsatsen av allt det här borde vara lyssna till kroppen, men vi får se. Snart kanske nån ny suverän idé till fler revolterande inslag ger sig till känna och då lär det väl antagligen ska visa sig vem som kommer att skratta sist antar jag. Kan man inte vara fri från förkylning under loven kan man åtminstone vara rebell.

Älskar tulpaner

1 kommentar:

Spader Madame sa...

Krya på dig. Utan tulpaner stannar Sverige!