Till havs

Den så kallade marmorbassängen på Hållö

Den i tidigare inlägg omnämnda flykten i tillvaron startade under söndagsmorgonen och begav sig till Västkusten och några av de platser på jorden, som inte går annat än att älska. Framemot eftermiddagen var vi framme. Så vackert och så otroligt efterlängtat låg det då äntligen framför mig igen. Havet. Det enda som viskar till själen om liv och får omedelbar respons, en av de få saker som snabbt fyller på alla energidepåer och den naturkraft jag har en inre längtan efter så fort jag inte är i kontakt med det. 

Älskade Emelie precis innan första havsdoppet för året

På ett ställe som heter Tossene, mitt i ingenstans och ändå så nära det som var det viktiga, hyrde vi övervåningen på ett hus. Vi hade därmed fyra rum och kök i en fullt utrustad bostad till vårt förfogande, vilket visade sig vara tur eftersom vi periodvis kom att vara sex personer och tre hundar som bodde där.

Solnedgång i Bovallstrand - min favoritplats på jorden

Under söndagseftermiddagen utforskade vi en del av Hunnebostrand, ett helt underbart litet samhälle precis invid havet. Vi badade på ett ställe som heter Sankt Görans ö och det var, precis som det mesta däromkring, väldigt vackert. För min del var det ingen badplats att återvända till. Det visade sig att de flesta badvänliga ställena där utgjordes av långgrunda vikar med sandbotten, som man vadade ut i havet från.

Fyren på Hållö

Antagligen ett helt suveränt ställe för familjer med mindre barn, men jag vill inte trampa runt på någon sandbotten. Istället hoppar jag mycket hellre från klipporna och håller mig så långt från botten som möjligt. Även om jag älskar havet gillar jag inte att vandra runt bland krabbor och andra små varelser av mindre angenäm karaktär, som brukar hålla till på botten.

Kvällsbaderskorna Emelie & Jennifer i Bovallstrand 

Mot kvällningen tog vi med husgudarna och for till det ställe jag hittills tycker om allra mest på jorden. Vi for till Bovallstrand och där möttes vi av en helt underbar solnedgång, sjöstjärnor och snäckskal i massor, som hundarna nöjt knaprade på.

Harry husgud avnjuter havet

Vattentempen dög till och med åt husgudarna, som vågade sig ut på sitt första havsbad någonsin. Det är mysigt att plocka snäckor med ett av sina barn, lyssna till vågorna som skvalpar och se hur ögonen glittrar när en och annan liten krabba lyckas bli uppfiskad. Det bästa ordet att beskriva såna kvällar med är nog livskvalitet.

Sjöstjärnor har nåt lite magiskt över sig, som lockar
fram ett speciellt glitter i ögonen på dem som ser dem <3 

Under måndagen stod Lysekil och Havets hus på menyn. Det var ett välbehövligt avbrott från solens strålar, som aldrig känns lika starka ute vid havet som hemma. Emelie med kompisen Jennifer hann antagligen springa fyra varv därinne medan vi andra hann ta ett. Det jag kan säga om det för övrigt är väl att humrar är stora och rockor fascinerande och vackra på nåt vis.

Havets hus i Lysekil

Eftermiddagen innefattade det näst vackraste stället på jorden. Då var det bad i Smögen som gällde. Jag älskar att sitta på klipporna och titta på båtarna, fiskmåsarna och vågorna, medan vinden smeker bort den värsta värmen från ens hud och Smögen är ett alldeles perfekt ställe att ägna sig åt såna saker på.

Nöjd maneträdderska i Smögen

Emelie hade fullt upp med expedition rädda maneter och fånga krabbor, så jag fick nästan tjata med henne för att bada. Det var perfekt att bada där. Ingen botten att knalla på, inga krabbor som på nåt vis kunde nå några av ens kroppsdelar som lätt skulle gå att knipsa av och faktiskt inte heller extremt mycket folk.

Smögen

Om någon mot förmodan skulle få för sig att Västkusten sommartid är en perfekt plats för avskildhet, kan jag dementera detta. I alla fall om man inte vet om nåt speciellt litet ställe någonstans eller har nog mycket tid på sig för att upptäcka ett. Fast trots att det är mycket folk överallt upplever jag det aldrig som trångt. Det går alltid att hitta sig en "egen" klippa att betrakta världen och människorna omkring sig ifrån.

Gullig krabat trots att det är en krabba

Under tisdagen tog vi en båt från Smögen ut till en supermysig ö, som heter Hållå. Tydligen är det populärt att gifta sig där och jag kan helt och håller förstå varför. Ska jag någonsin gifta om mig, så är det definitivt en tänkbar plats för en sån tilldragelse. Nu är det inte riktigt nåt jag går och drömmer om, även om platsen faktiskt till och med fick mig att tycka att det vore en riktigt bra idé.

Smögen igen

På Hållö finns det ett ställe som kallas marmorbassängen. Vattnet där är kristallklart och går i turkosblått. Emelie hävdade med bestämdhet att det bästa köp vi nog gjort genom tiderna var det cyklop hon hade med sig till ön, för det var helt suveränt att snorkla där och det var det. Där finns även Bohusläns äldsta fyr, som Emelie och Jennifer var upp i för att kika på utsikten. 

Solnedgång igen - magiskt vackert i verkligheten

Ännu ett ställe jag gärna besöker igen. Hållö alltså. Väl inne i Smögen igen hann jag träffa några turkiska karpfiskar, som jag inte vågade bada fotbad hos, handla glass åt Emelie och vatten åt mig, knalla efter den berömda Smögenbryggan och komma fram till att eftermiddagen skulle bedrivas i Bovallstrand. Har jag nämnt att jag älskar Bovallstrand?

Underbara kvällar

Onsdagen ägnade vi åt bad på en liten ort som heter Väjern. Det är precis bredvid Sotenäskanalen, vilket innebär många båtar och därmed även mycket vågor att bada i. Vågor är roliga, så det var ett bra val för dagen. 

Kvällsdopp har en tendens att närma sig
nattdopp när man har det riktigt, riktigt bra.

På onsdagsnatten for vi hem. I samma sekund som jag inte kunde se havet längre saknade jag det, men bortavaro innebär att man kommer på bra saker med sin hemmatillvaro också. Till exempel älskar jag vattnet hemma, jag avgudar människornas vänliga småpratande vart man än lyckas vara och jag avgudar min säng.  

Älskade Camilla precis innan hon doppade sig i det
26-gradiga vattnet i Gammelselen

Idag har jag spenderat tid med de två viktigaste jag har kvar i mitt liv. Jag har varit och badat och picknickat med Camilla och Emelie. Älskade döttrar, mina älskade barn. Trots att havet är underbart och jag älskar Bovallstrand, finns det inget som kan mäta sig med dem. Det är dom som är allt det som inget annat kan ersätta eller ens konkurrera med. Så att komma hem gav mig även möjligheten att vara med dem båda samtidigt och det är störst av allt.

Kärlek <3