Däckad, kluven och glittrande

Redo för skolavslutning <3

Efter alla förberedelser i form av hårflätning, klädprovning, sångträning och förväntansfull spänning som Emelie har gett mig förmånen att vara en del av, stod jag då där på skolgården igen. Eleverna kom högtidligt gåendes på led och turades om att sjunga klassvis, rektorn höll sitt tal och jag tittade in i min yngsta dotters ögon och log mot henne. När jag stod där var det inte bara Emelies ögon jag såg. Jag har stått på samma skolgård många gånger och sett in i alla mina fyra barns förväntansfulla ögon och det var alla deras blickar jag upplevde att jag mötte under en kort stund. Det är sånt som gör såna här dagar kluvna. Känslan av att slungas genom tiden och åter le uppmuntrande mot Carro när hon lite blygt och försiktigt tittade upp för att söka min blick med ett försiktigt leende som spred sig när hon hittade den, att åter fånga Henkes blick när han sökte efter mig i folkmängden och se hur hans lite snett busiga leende spred sig hela vägen upp i hans blåklintsblåa ögon när jag stod där och mötte även hans sökande ögon med ett leende. Det och det faktum att två personer saknas när vi samlas. Vi som en gång var en stor familj, är numer bara en spillra av vad vi en gång var. Vi tillsammans i världen och ibland även mot världen. Idag när jag, Camilla, min mamma och Emelies pappa stod där och tittade på Emelie, var vi helt klart alldeles för få. Vi var fortfarande vi, men inte det vi som vi borde vara. Inte det vi som vi en gång varit.

3 av de viktigaste - Emelie, morsan & Camilla <3

Trots det är det ändå så vackert, det är en del av det som gör att livet ibland glittrar. Det är stort att få möta sina barns ögon och se dem ha hela sommarens alla äventyr i sina blickar och det var precis lika underbart vackert idag, som alla tidigare gånger. Mina underbara ungar, min vackra Emelie som strålade dagen till ära, det är stort.  Nåt annat som är stort är att Emelie har lagat mat idag. Lite i smyg, bara för att inte skrämma henne från såna infall fortsättningsvis, hoppar jag lite högt av glädje för mig själv. Såna tilltag ska nämligen vårdas ömt och uppmuntras, för himmel och plättar så trivsamt att slippa denna enformiga syssla ibland. Gott var det också, korvstroganoff med hjärtformade makaroner var det som serverades.

Ny kock i huset  :)

Ytterligare en bra sak med dagen så här långt är att jag fått hjälp att hämta de nya däcken, jag precis fått monterade. Jag tycker däck är tunga och man blir rätt svart av dem, så mitt ex följde med till däckfirman och fixade det. Sånt gillas storerligen. Egentligen har det här varit en bra dag på många sätt. Idag är jag flexledig och det bidrar definitivt till känslan av rätt bra dag kan jag säga. Fyradagars vecka är helt suveränt faktiskt.

Däckad

Ytterligare en notering

Ytterligare nåt jag bör lägga på minnet: förvara inte påskskum (som skumtomtar fast i kycklingform) på någon av de nedre hyllorna i skafferiet. Chihuahuor är små, mindre än de nedre hyllorna i skafferiet. Det betyder inget, för chihuahuor är inte bara små, utan även väldigt påhittiga.. och så gillar dom påskskum.

Gubbröra

En kort notering, mestadels till mig själv inför kommande handlingar. Handla inte när tröttheten är rätt överhängande och middagen inte är i närheten av intagen. Handlingar i sådana tillstånd kan resultera i inhandlande av oliver, gubbröra, ost- och baconkorv samt cheddarost. Inga dåliga saker i sig, men lite svåra att kombinera till en middag. Fick tipset att äta yoghurt. Det hade jag väl kunnat göra, det vill säga om jag hade köpt någon. Nä som sagt, notering till mig: handla inte trött och hungrig. 

Lådor för kroppsdelar och rosa moppar

Rosatonad bröstklämmare

Från tisdag till söndag. Fort går det minsann också, men tisdagen innefattade i alla fall den rejäla tillplattning jag bloggledes förutspådde under den morgonen. Tisdagen var således mammografins dag och en dag som dessutom, passande nog, visade sig gå i rosa. Allt ifrån kaffemuggar till mammografiapparater var nämligen förgyllda i denna vackra kulör. 

Träffade Jan Söderström i Siljansfors
Han körde genom Sverige för barncancerfonden 

Mammografi är inte så hemskt som många säger. Det går fort, det gör inte alls så ont som man skulle kunna tro och det är dessutom viktigt, för en del till och med livsviktigt, att genomföra denna undersökning. Lite lustigt, och trots att jag genomfört ett antal mammografiundersökningar tidigare, så tittade jag denna gång på apparaten och såg en plastlåda som jag inte tänkt på tidigare. Utan vidare reflektion över om det verkligen var en plastlåda eller om det möjligen kunde vara den del som ligger mot ovandelen av bröstet under undersökningen, utbrast jag till den rätt roade sköterskan: jaha, så man ska alltså lägga dem i en låda nu, hur är det egentligen tänkt att det ska gå till? Jag slapp lägga någon kroppsdel överhuvudtaget i en låda och undersökningen gick snabbt och smärtfritt. Nu är det bara att vänta på svaret också.

Mamma som njuter av kaffepaus i Siljansfors

 Även om själva undersökningen var snabbt avklarad, var resan till den inte lika enkel. Det var så gott som omöjligt att hålla sig vaken och det hade väl inte varit ett så väldigt stort problem, om det inte vore för att det var jag som körde. Jag fick hastigt och lustigt lov att köra in på en avsticksväg, luta huvudet bakåt och sova. 

Blomsterpyntat min farstukvist

När jag kikade upp igen såg jag min mamma som tålmodigt satt bredvid och tittade med en lite tom blick rätt fram och när jag följde hennes exempel föll min blick på en skylt med en kaffekopp. Lycka kan ibland vara att upptäcka att man är i Siljansfors och att det dessutom finns ett öppet café där. 

Blomsterpynat hos Carro & Henke <3

Så mamma och jag for lyckliga över möjligheten att fylla på koffein in på caféet, köpte oss kaffe i rosa muggar och träffade Jan Söderström som var på väg genom Sverige på en rosa mopedaktig sak för barncancerfondens räkning. Han var trevlig och moppen var suveränfrän, nästan så frän att jag ett kort ögonblick funderade över om inte moped är ett riktigt vettigt fordon att färdas på.

Barn i sorggruppen släppte ballonger mot himlen till dem vi förlorat.
Den vita högst upp är Carros & Henkes ballong.

Numer har jag återgått till att tycka att moped kanske inte är det bästa fordonet, i alla fall inte om man ska åka flera och de flera dessutom består av en blandning av människor och hundar. Jag har även masat mig hem från mammografidagen i Mora och det gjorde jag med avsevärt många nya mattor. Det var inte jag som shoppade mattor, utan morsan. För närvarande är mattor ett viktigt inslag i hennes liv och det märks mer en del dagar.

Premiärbadat 

 Förutom Moradagar har livet inneburit en del blommor, eller faktiskt ganska många blommor. Dels har vår farstukvist pyntats med allehanda arrangemang och dels har jag satt blommor vid Carros och Henkes gravar. Det gjorde jag tillsammans med Camilla och vi var båda rörande överens om att vi gjorde det rätt bra, som orkade åka dit och göra det. Det är jobbigt att åka till deras gravar, det gör ont och varenda gång är det som att få en hård smäll i mellangärdet som får en att man tappa andan. Fast vi klarade av det i år och det blev fint. Vi satte bland annat dit lila hortensior, eftersom Carro älskade lila. Henke var inte lika tydlig med sina favoritfärger, men han valde en vit bas så de andra blommorna är vita.  

Tove var med på badpremiärandet, även om hon inte badade.

Sommaren brukar vara lite enklare, göra lite mindre ont, men nu är det rätt tufft. Jag saknar dem enormt mycket och hittar egentligen inget riktigt bra förhållningssätt till den tomhet som de lämnat efter sig. Det blir inte enklare ju längre tiden går, det blir bara ännu längre sen man sågs och det är smärtsamt, sorgligt och vedervärdigt avskyvärt. Det gör ont att sakna sina barn så mycket och veta att det inte finns någon möjlighet att få träffa dem igen.

Fika hemma hos pappa

Trots att jag saknar, trots att jag tänker oavbrutet på Carro och Henke rullar livet på med allt vad livet innebär. Just nu innebär det ganska mycket arbetande, inskolning till nya jobbet, en hel del sol, trädgårdsarbete, hundliv, vänner, barn i sorggrupp, blommor, saknad, kaffe, näsblod, trötthet och inköp av nya däck till bilen. Det innefattar även drömmar om Västkusten och Geiranger, som vore trivsamma semesterställen att åka till och så innefattar det dagen till ära premiärdoppet utomhus.  

På väg från dagens badande, dök dessa bedårande varelser upp på vägen.

Tillplattad

Mitt i all tidrusning, har jag fått tid för mammografi. Det är inte särskilt ofta som det är välkommet att bli tillplattad och att det idag är i fysisk form, förändrar inget på den fronten. Däremot är det väl en av de gånger det åtminstone går att säga att det är befogat, för nån koll då och då är trots allt att föredra i såna sammanhang. Tillplattningsdagen till ära har jag dessutom tagit semester. Förutom omformningen av framstycke, så ska jag valla morsan på några affärer. Hon har bestämt sig för att göra om hemma, så jag gissar på att det är såna affärer som står i fokus. Antagligen kommer det här att bli en rätt trevlig dag, om man bortser från plattfallet då. Gomorron då med andra ord :)  

Nåt vettigt

Imorgon ska jag försöka ta mig i kragen och blogga. Det är det här med tiden igen, undrar vart den tar vägen liksom. Idag har den slunkit undan bland soffhämtningar, impulshandling, blomsterarrangemang, nytvättat, sol, kyrkogården, kaffe i goda vänners lag och hundliv. Jag älskar dagar som denna, bara jag hann blogga också så ;)