söndag 31 augusti 2014

Barfota

Perssons Pack
Såna där dagar när man vaknar med ett utdraget "öhjjj" och funderar över hur man tänkte dagen innan, en sån dag har det varit. Det är helt tydligt att jag inte längre är så van alltför sena kvällar/nätter som kombineras med vin, men igår engagerade Tove och jag oss i det nattligt sociala livet vilket då fick lov att innefatta ett gott vin.

Gott vin
Engagemanget i det nattligt sociala genomförde vi genom att bevista Perssons Pack som uppträdde på orten. Perssons Pack var bra, vi träffade många trevliga människor samt två mindre trevliga människor och klokt nog bestämde vi oss för att inte ägna oss åt efterfestande i någon större utsträckning. Vi var med andra ord riktigt lugna och städade och det var tur, för trots lugnt och städat vaknade jag som sagt med ett öhjjj. Dagen idag har därför gått i lite långsammare takt, men ändå innefattat kaffe i mängder tillsammans med vänner, lite promenerande, rätt mycket filmtittande och naturligtvis familjeliv.

Klippt ännu en gång
Förutom Perssons Pack, vin, vänner och rätt sena nätter har jag under veckan hunnit med att klippa mig, varit på läkarbesök, fortsatt min inskolning som nu är klar så imorgon börjar allvaret och varit på meditation. Meditationen var riktigt häftig. Det är den i och för sig nästan varje gång, men den här gången fick jag vara med om precis det jag behövde för att öka min tillit. Det var en suverän kväll och jag älskar såna kvällar. Nu ska jag däremot inte varken meditera eller vara uppe särskilt mycket längre, jag är trött så det blir sängen. Faktiskt ganska omgående till och med.

                                                Gårdagen kontra känslan av att vakna idag ;)

tisdag 26 augusti 2014

Hösttrött

Jag är otroligt trött i huvudet efter den här dagens inskolning. Det är enormt spännande, men det är också en väldig massa att försöka få in i nåt litet skrymsle innanför pannbenet. Faktiskt är jag så pass trött att jag ska duscha och gå i säng och det säger en del när jag har såna planer redan klockan 19.47 en kväll. Det är uppenbarligen väldigt uttröttande att lära sig nya saker. 

I övrigt är det intet nytt under solen. Hösten är på väg, vilket min kropp är obehagligt medveten om. Hösten betyder att årsdagarna för Carros och Henkes död närmar sig och, även om inte huvudet riktigt har fattat det än, så känns det av i kroppen. Det kryper och jag har en odefinierbar obehagskänsla. Jag vet egentligen vad det betyder, men än så länge ligger det under ytan och lite bortanför det helt medvetna. När huvudet börjar förstå var tiden är på väg, då kommer en annan känsla. Känslan av att minnas hur allt var då, om det var snö, regn, hur grenarna vajade i vinden eller hur luften kändes. Allt som liknar då gör ont, allt som inte liknar då gör också ont för till och med olikheterna påminner om hur allt var då och numer är. Så precis som mitt liv gått på under senare år fortsätter det, i två spår med olika inriktning. Det ena spåret handlar uteslutande om Carro och Henke, om vad som hänt, hur det borde vara, saknaden, vägran att helt och fullt acceptera och förstå och den tomhet som deras frånvaro ger. Det andra spåret handlar om nuet, om att lära sig nya saker på jobbet, att Emelie snart ska börja rida igen och Camilla och jag ska åka till grannkommunen imorgon. Nu är det nuet som får styra och nuet handlar om att sova, för att orka kliva upp imorgon. Därför ska jag helt enkelt göra precis som jag tänkt. Jag ska gå och duscha för att sen gå och sova. 

måndag 25 augusti 2014

Så var det klippt igen då

Kaffe med pappa <3
Måndag igen och en trevlig sådan. Först var det inskolning på nya jobbet och det är ingen underdrift att påstå att mitt huvud känns rätt fullt med ny information, men det är spännande och roligt. Det här kommer att bli utmanande på ett positivt sätt. Efter jobb kommer gräsklippning, i alla fall idag och det var rätt trivsamt det också. Nåt mer som var synnerligen trivsamt var att min pappa kom och drack kaffe. En bra dag, en bra kväll och en rätt okej gräsmatta, vad mer kan man önska av en måndag liksom :)

söndag 24 augusti 2014

Intervallsömn & skogsliv

Badtunnebad 
En helg går så otroligt fort, men det snabba har varit trivsamt och gett energi trots att innehållet inte varit av något som helst märkvärdigt slag. Fast det mest värdefulla är sällan så märkvärdigt, åtminstone är det så jag kommit att se på det. Det storslagna i mitt liv finns allt som oftast i det lilla, enkla och nära. Precis som under helgen som nu lider mot sitt slut.  

Hoppfull prins
Efter arbetsdagens slut i fredags fanns det bara ett läge. Emelie var hos Camilla och färgade lite av sitt hår rosa och jag var hemma och försökte sova. Sängläge i sig betyder inte per automatik sömn och det kan vara synnerligen svårt att sova, åtminstone ostört, om man inte stänger av ljudet på sin telefon. Kort och ofta är en rätt korrekt beskrivning, eller kanske intervallsovning. Hur som helst var jag på intet vis särskilt mycket piggare när Emelie och Patrik kom infarandes med fredagsmys i åtanke. Fast fredagsmyset blev inte av hemma i soffan. Istället begav vi oss av till Hasse och Majan, som hade badtunnekväll. Emelie badade, letade grodor med en kompis, kollade på hästar och hade pyssel för sig. Jag badade inte, utan ägnade mig istället åt kaffedrickande. Till en början vid badtunnan för att sedan fortsätta nämnda aktivitet runt badtunneägarnas köksbord.  

Älskade, älskade Carro <3
Det var en trevlig kväll, som avslutades lagom sent. Trots lagom sent var lördagens uppvaknande segt. Det var i det sega stadiet som det bestämdes att nåt skulle bakas och nåt skulle lagas till. När jag satt där i mitt kök och bläddrade igenom mina recept ramlade en skrynklig handskriven lapp fram. Handstilen på lappen var handstilen från någon jag älskar så otroligt mycket och saknar enormt. En av Carros lappar till mig, en lapp i vardagen, en sån som vi skrev till varandra ofta och som jag väl då såg som det vanligaste i världen ramlade fram. En sån lapp som jag skulle kunna göra vad som helst nästan för att få igen, för det skulle betyda att hon var här. Nära och med i allt det som de flesta tar för givet, men som är en ynnest att vara rädd om. Samtidigt som jag blev så väldigt varm i hjärtat, slet det till och gjorde otroligt ont också. Min Carro. Jag saknar henne! Varje dag undrar jag hur hon skulle ha det nu om hon hade fortsatt, om hon hade valt livet och oss istället. Älskade, älskade barn. Om du bara visste hur mycket jag önskar att du vore här, du och Henke. Ni borde vara här.

Fäbodliv
 Fast lördagen innefattade fler saker. Emelie bestämde att hon skulle bege sig till sin pappa och sova kvar där. Här hemma ägnade vi oss åt teamwork och skapande av både tacopaj och någon annan form av efterrättspaj att ta med på kvällens förehavanden. Hasse och Majan äger en fäbodstuga lagom långt in i skogen och det var dig vi begav oss med såväl efterrättspaj som hundar. Tanken var att vi skulle hälsa på en sväng, men vi blev kvar över natten. 

Eld i spisen och ett glas vin är en form av livskvalité
Det är mysigt att sitta i eldens sken och dricka ett glas vin och bara prata. Det är avkopplande att höra regnets smattrande mot taket och det är härligt att se hundarna nöjda, efter att ha sprungit runt  skogen, lägga sig och bara slappna av. Det är faktiskt till och med mysigt att ligga två i en kökssoffa/säng som är på sin höjd 90 centimeter bred. Jag älskar att vara i skogen. Det ger ro i själen och distans till den något stressigare vardagen. 

Natt i skogen
För att inte tala om hur mysigt det är att koka frukostäggen över öppen eld och att äta frukost tillsammans med vänner. Det är livskvalitet att bara kunna vara, utan krav och utan otrolig tillgänglighet hela tiden. Konstigt nog leder även bara vara till att man blir avslappnat trött, fast det är ytterligare en fördel med skogslivet. Är man trött så sover man och när man har sovit så dricker man lite mer kaffe och så går det på. 

Kokar frukostägg
Så mitt i allt det avslappnade kröp vardagen närmare och med det insikten om behovet av att tvätta, fixa mat och städa upp lite hemma. Så det blev att åka hem och fixa, men till och med det gick för sig när blivit lite påfyllda. Mitt i tristfixet hemma kom Angelica på trivsamt kaffebabbelbesök. En mycket uppskattad avrundning på en rätt go helg.

Trött i skogen
    

torsdag 21 augusti 2014

Love all your perfect and perfection

Perfektion.. eller  njaä
Bröst är bra, men inte om man tappar bort bilnyckeln. Ungefär så kan jag sammanfatta morgonens förehavanden. I morse var nämligen Emelie och jag på väg till skola och jobb och jag stod därför med bilnyckeln i handen, när Emelie bad mig hjälpa henne med att sätta upp håret i en hästsvans. Det gjorde jag naturligtvis, efter att jag helt utan att tänka på saken lagt bilnyckeln på bysten för att få händerna fria. Det hade väl varit helt okej, så till vida att jag efter håruppsättningen hade kommit ihåg detta lilla moment. Det gjorde jag inte! Istället utbrast jag förvånat till Emelie: -men vart är bilnyckeln? Emelie hade inte heller hon någon koll på vart den tagit vägen, så vi letade och letade. Till sist sa jag att vi skulle ta reservnyckeln istället för att hinna i tid, så det gjorde vi och begav oss ut till bilen.

Stod på mitt jobbskrivbord idag, dessutom
fylld med en del väldigt bra att ha saker <3
Just idag har det dessutom varit sista dagen på mitt gamla arbete på ett tag, varför jag dagen till ära skulle ta med mig fika till jobbet, jag återkommer till bakandet av detta fika senare, och det var nämnda fika jag lyfte in i bilen när jag plötsligt fick syn på nåt odefinierbart nerkilad mellan mina bröst. Det odefinierbara visade sig otroligt nog vara den borttappade bilnyckeln som stack upp och gav både en förvånad Emelie och en mig själv ett rejält skratt. Faktiskt skrattade vi så mycket att min mascara reducerades rejält. Det var ju ändå tur att jag inte åkte på jobbet i det stuket!

Helt nylagt ägg som Emelie plockade hos Angelica
 & Peter i söndags 
Väl på jobbet stod möte med chef och arbetsgrupp på agendan. Jag trodde under en kort stund att det mindre fungerande stadiet hade gått över. Det kanske man inte direkt kan säga att det hade. Det var när jag skulle förklara för chefen att jag pratat med en av kollegorna om en arbetsgrej utan att först ta det med honom, som jag såg på både chefens min och hörde på en kollegas försiktiga fnissande att det inte riktigt hade kommit fram som jag tänkt mig. Snabbt spolade jag tillbaka i mitt huvud och hörde lite förvånat vad jag själv hade sagt några sekunder tidigare. Jag har dragit över ditt huvud...! Man drar inte över folks huvuden, speciellt inte chefens. I och för sig hade jag inte heller gjort det, men man påstår inte heller att man dragit över någons huvud.. speciellt inte chefens! Vad ska man säga? Pinsamt men rätt kul ändå och min chef har humor, så harmonin återställdes ganska omgående. Fast då hade jag förstås redan hunnit haspla ur mig nåt osammanhängande om att jag naturligtvis inte hade dragit över någons huvud eller tänkt uttrycka mig riktigt på det viset.

Äggläggning på gång
Fast dagen har inte bara bestått av skratt, felsägningar och möten, utan även av tårar. Jag har väldigt trevliga medarbetare omkring mig. När jag nu ska prova nytt jobb kommer jag inte att sitta på samma ställe som dem och jag kommer att sakna dem alldeles oerhört. Så gott som hela dagen klarade jag av att hålla upp en relativt hård och besynnerlig fasad, framförallt genom att ganska obesynnerligt säga åt alla som sa snälla saker att jag är alldeles för blödig för att klara sånt. Så på eftermiddagen när jag kom in på mitt kontor efter en kort sväng in på ett annat kontor, var det kört. Där på skrivbordet stod det en present med en lapp där det stod "Var så god. Jag kommer att sakna dig! Puss & Kram /Titti". Det var det. Dagens ansträngningar var därmed helt onödiga. Jag bet ihop allt jag kunde, gick till Titti för att tacka och där kom tårarna. Dom kom några gånger till under dagen när en del av dessa underbara människor kom och kramade på mig. Jag kommer som sagt att sakna dem!

Att hitta kantareller är också en form av lycka <3
Förutom skratt, gråt, bröst och besynnerligheter har dagarna ägnats åt besök hos Angelica och Peter. Det var i söndags vi var där, Emelie och jag. Det var en väldigt bra dag att åka dit, för nämligen kläcktes det några kycklingar medan vi var där. Emelies ögon glittrade lyckligt och hennes kinder var alldeles rosiga efter att hon inte bara tittat på kycklingar, utan även plockat ägg ute i trädgården. Nåt annat roligt med den dagen var att vi, när vi var på väg därifrån, kom på att vi ville ha kantarellstuvning till våra köttfärsbiffar. Därför drog vi iväg ut i skogen och plockade oss lite kantareller. Lyxigt värre och så himla gott! Måndag tisdag har jag varit på inskolning till nya jobbet. Det är roligt och jag är riktigt taggad inför alla nya uppgifter. I övrigt flyter det mesta på. Emelie hade en bra första skoldag och veckan har hitintills varit bra även för hennes del. Det är härligt när hon är glad. Camilla och jag var iväg under dagen och handlade 50 (!) kg fryst hundmat i nån form av långa korvar. Det är till hennes lilla men ack så väldigt stora valp. Eller valp och valp, han är i alla fall ett år nu Camillas "lilla" irländska varghundsvalp. 

Lyxigt gott :)
Så slutligen till gårdagens bakande. Det gick inte heller alldeles som planerat. Jag skulle göra en chokladfudgekaka. Det innebär att man först bakar en kaka, som ska svalna innan man sen häller över en himla god chokladsmet. Igår var väntapåkakorsomsvalartålamodet inte det mest framträdande draget hos mig, så jag struntade helt enkelt i att vänta. Gårdagen var därmed en sån där gång när man tänker: vad skulle egentligen kunna hända och så får man som på beställning se vad som kan hända. Det som hände var att chokladsmeten, som i vanliga fall ska ligga uppe på kakan, for ner i den med ett swlooppande ljud. Mhm, tänkte jag, då får jag väl baka en dajmpaj istället då. Så det drog jag igång med och mitt i pågående bakande upptäckte jag att det saknades ingredienser. Nöden har ingen lag, så jag blandade i nån annan liten ingrediens och bestämde att inget av det jag bakade blev som jag tänkt, men att jag skulle ta med det till jobbet idag. Om inte annat så fick det väl vara tanken som räknades då. Trots att ingen av kakorna kan beskrivas som perfekta, var de goda och det verkade mina kollegor också tycka. Nu blir det säng, imorgon är det inskolning igen. Spännande, ansträngande och roligt. Just nu är livet ganska bra, det enda som saknas är dom som alltid är saknade. Carro och Henke, så otroligt nära i mitt hjärta men så väldigt långt borta på alla andra vis. 

Ett rätt gott liv just nu 

söndag 17 augusti 2014

Näckande troll

Trollbröllop i Äppelbo
Det är konstigt att det alltid känns som det inte händer något alls i mitt liv, trots att det faktiskt rör på sig. Dock inte alltid i höghastighet och det är väl det som gör att det känns som om allt står stilla. 

Emelie minglar med med Näcken..
Sen förra helgen har vi ändå tittat på Trollbröllop, hälsat på goda vänner, arbetat en vecka efter semestern som kändes alldeles för kort, gått promenader med husgudarna i solsket, haft kärt besök från Göteborg som det var alldeles för länge sen vi såg, fått Emelie omsminkad till zoombie, druckit kaffe i solen och Emelie och jag har tagit det lilla lugna i hemmets lugna vrå. 

..Rondan..
Jag har även i ren förvirring lyckats slänga mina glasögon en dag på jobbet. Turligt nog lyckades jag höra på ljudet att nåt inte stämde, så det var bara att plock upp dem och sätta dem på näsan igen. 

..och trollen.
I fredags plockade jag ner det mesta på mitt kontor i en kartong, som för närvarande står i bilen. På måndagmorgon ska kartongen och dess innehåll skyfflas upp på mitt nya kontor, för nu är det äntligen dags för inskolning till det nya arbetet. 

Morsan fikapausar mitt i Trollbröllopet.
I alla fall i två dagar, sen ska jag jobba på mitt gamla jobb en sväng för att sedan gå inskolning till och med den sista augusti. Sen är det allvar, då är det nya det som gäller fullt ut. 

Solskenspromenader
Det blir spännande och jag kommer att vara så himla trött till att börja med. Åtminstone tills något av allt det nya har ramlat på plats i mitt huvud. Trots att det blir riktigt roligt med nya jobbet, känns det tråkigt att inte jobba med de kollegor jag haft omkring mig nu. 

Solskenskaffe med sällskap
Det har varit en bra tid, men många helt suveräna människor. Dem kommer jag att sakna. Fast jag kan ju alltid hälsa på, vilket jag kommer att göra då och då också.  

ZoombieEmelie <3
Idag hade jag av någon anledning alarmet på, så det väckte mig och husgudarna med ett skrällande ljud kvart i sex.

Kärt Göteborgsbesök - Håkan, en av mina äldsta vänner
Kvart i sex visade sig vara en suverän tid för en morgonpromenad tillsammans med redan omnämnda husgudar, så vi vandrade iväg till Hallsjökvarnen. 

Emelie & Hanna, som är Håkans äldsta dotter
Det är rogivande att vara där, den gamla vackra kvarnen och vattnet som porlar ger någon slags frid i en lite rastlös själ.

Morgonens promenadmål - Hallsjökvarnen i Mobyn
Nu ska jag göra frukost till Emelie och smyga upp och ge henne, samtidigt som jag tänker surpla lite mer kaffe i sällskapande syfte. Det här har faktiskt varit en riktigt bra morgon trots att det för närvarande inte verkar hända nåt i mitt liv.

Hemmamys med Emelie <3

torsdag 14 augusti 2014

Mina barn och andras ungar

Jag tänker bara kort meddela att när ett så kallat barn ringer på min telefon och frågar efter Emelie i ett sånt där obstinat, beskäftigt tonfall som gör att man vet att inga glädjeyttringar i hemmet kommer att komma ut av förestående samtal, går det ganska snabbt för mig att omvandla detta barn till en unge i min tankesfär. Jag antar att jag inte är särskilt unik.

torsdag 7 augusti 2014

Nercabbat i rätt färg

Kör cab ;)

Från tanke till handling har en tendens att gå lite olika fort beroende på vilken handling som är den tilltänkta. Den här gången var det en av de gånger med ett något snabbare förlopp än jag väntat mig gällande två saker. Den ena av dem handlade om att flytta upp mitt sovrum till övervåningen och helt enkelt ta över det rum Camilla haft till alldeles nyss. Det är numer ordnat och det var i samband med förberedelserna av det, som jag kom att inse att jag inte skulle stå ut med tapeten i "storrummet" uppe. Den var vaniljgul med blå korsstygnsmönster. Åtminstone tills min nyvunna insiktsfullhet. Nu är den vit, jag målade helt enkelt om den och jag älskar det. Snacka om att hela rummet blev ljusare och med det även min lust att fixa lite mer på övervåningen. Enda problemet just nu är att jag inte orkar lyfta en soffa från källaren till övervåningen på egen hand. Det är definitivt inte roligt att invänta andra ibland.

Nåt annat som hänt är att jag lämnat in min pärla till en bilverkstad. Livet utan bil är ovant och inte helt trivsamt, men som så mycket annat ordnade sig den saken också. I väntan på pärlan fick jag plötsligt förmånen att låna en cab, eller det är ingen cab egentligen. Det är bara Majan som hävdar att så är fallet på grund av nummerskylten, men det är en opel modell lite äldre. Det mest spännande är att det är någon form av rallykoppling i den, så när det bär av bär det av fort. Vid första körförsöket skrek det till och med i däcken när jag for i väg och jag tror att det var samma visa när jag begav mig av hemåt i den lånade caben. 

Mitt i målningar, sovrumsflyttar och cablåningar måste även det sociala livet få ta lite plats, så kvällen har därför ägnats åt grillning, lite vindrickande och en hel del babblande på Majans systers altan. Det var en trevligt och kvällen varade för ovanlighetens skull lite lagom länge, så därför är jag ganska övertygad om att morgondagen kommer att gå alldeles strålande även den. Det är åtminstone min förhoppning, för med bara några dagars semester kvar vill jag verkligen kunna uppleva dem fullt ut. Fyra veckor går nämligen alldeles för fort.      

lördag 2 augusti 2014

Flytta isär

Så kom dagen när det hände, det som jag för ett tag sen aldrig trodde skulle ske. Nåt jag för inte allt för länge sen trodde skulle slita sönder mig om det skulle hända, medan jag vid det här laget kommit fram till att det är så det ska vara. Det var ingen chock, utan jag har haft tid på mig att bearbeta. Eftersom det var dags, eftersom jag vetat om det en stund och vi faktiskt inte varit på samma ställe ändå på ett tag kändes det helt okej när flyttlassen for iväg. Det var inga sentimentala känslor som slet i mig när jag hjälpte till att bära heller. Idag flyttade Camilla hemifrån på riktigt. Idag börjar hennes liv i ett eget hem och det kommer nog att bli riktigt bra.

Jag har till och med börjat fundera på att flytta upp mitt sovrum till det rum hon hade till alldeles nyss. Jag ser faktiskt till och med fram emot att få fixa och greja med allt utrymme vi plötsligt fick, Emelie och jag. Sex rum och kök, två toaletter, två stora hallar och en stor källarvåning är vad vi får samsas om numer Emelie och jag och jag tror att det kommer att gå helt suveränt. Camilla finns i bygden, jag kan hälsa på henne när jag vill så jag är lugn. Skillnaden blir inte så stor, eftersom hon ändå inte varit hemma särskilt mycket det senaste året. Det blir däremot spännande att se henne fixa i ordning sitt hem, bygga upp sin trygga plats att utgå ifrån. Ingen stagnation och det är strålande. Jag kanske hade haft en större kris om hon flyttat 40 mil ifrån mig, men nu känns det helt överkomligt.

Förutom diverse bärande och flyttande har jag drabbats av nåt som jag så gott som aldrig drabbas av. Jag är ingen väldig fan av läsk, åtminstone inte vanligtvis. Jag är definitivt ingen fan av Fanta, men nu är jag som förbytt. Jag fullkomligt älskar den, åtminstone för mig nya smaken, Fanta jordgubb kiwi. Jag kan så gott som svepa en lite flaska med den drycken. Jag mår inte bra av det och jag är synnerligen förvånad. Som sagt, läsk är i vanliga fall inte min grej. Nu har jag ingen Fanta i den smaken hemma, så den här kvällen kan därmed komma att bli lite jobbig. Som kompensation för denna brist ska jag trösta mig med vampyrserier och sällskap av Emelie med kompis (som helt chockartat inte vill se vampyrer utan nån inte lika efterlängtad Barbiefilm).