Religiös beslutsångest

Sötaste Emelie kom hem med den här fina presenten till  mig <3

Beslutsångest. En åkomma som inte ska underskattas, den tar nämligen en hel del tid i anspråk. Som idag. Idag skulle det beställas en lite varmare jacka till Emelie, eftersom hösten numer är påtaglig på alla sätt och vis. Först hittade jag en mängd jackor som kom susandes mot mig genom cyberrymdens obegränsade butiksfönster i en jämn ström. Problemet med Internet är att det alltid är möjligt att handla och därmed har fönstershoppingens tjusning minimerats. När jag så lyckats få ner antalet jackor till ett mer överskådligt antal, det vill säga tre, så började det riktigt svåra. Valet. Till sist, så där tre timmar senare, hittade jag en favorit som presenterades för Emelie tillsammans med de två andra jackkandidaterna. Det gick så där. Emelie avskrev en av de två mindre favoriserade direkt, men hittade en helt ny jacka att gilla som dessutom blev favorit. 

Sockermunkar ska ätas utan att man slickar sig om läpparna :)

Så tog det då ytterligare en timme innan besluten om vilken jacka som skulle beställas var gjort. Beslutat och klart beställde jag så äntligen en jacka och hann precis slappna av lite efter denna beslutsångestpress. Det visade sig vara onödigt. Ungefär en sekund efter att axlarna åkt ner på plats kom Emelie tillbaka in i rummet. Har du beställt, frågade hon? Jag svarade att ja nu var det klart. Hela hennes uttryck förändrades och så sa hon: jag är inte säker på att det där blev rätt. Vi kan kanske skicka tillbaka den då. Min reaktion? GAHHH!!!  

Nysockrad munkäterska i Camillaform :)

Förutom beslutsångest och viss galenskap till följd av andras ännu större beslutsångest har dagen varit nästan religiös. Åtminstone om man utgår ifrån att munkar är religiösa, samt att det gäller alla munkar oavsett om det är en man med lite hår eller ett bakverk. De munkar vi ägnat oss åt har i alla fall varit bakverk. Det är marknad på orten och det medför traditionsenlig inhandling av munkar. Med munkar kommer även utmaningen att inte slicka sig runt munnen när man äter dem. En sån religiös upplevelse har vi haft i dag. Vi samlades hemma hos morsan, Camilla, Emelie, Emelies kompis Jennifer, Patrik, jag och självklart morsan, och ägnade oss åt denna form av tillbedjan. Det var gott, det var sockrigt och det var riktigt trivsamt och förde med sig en hel del skratt. Religion kan uppenbarligen vara riktigt roligt. 

Fajitasgratäng

Efter munkar kommer matlagning, så även denna söndag. Söndagsmiddagen idag bestod i en för oss ny rätt, fajitasgratäng. Det var gott och enkelt. En rätt att göra flera gånger med andra ord. Tänk att det redan är söndag! Den här helgen hann jag nästan inte ens uppfatta förrän den var slut, men det har trots det varit en riktigt bra helg. Åtminstone på dagarna. Dagarna är fyllda med liv. Igår fick jag till och med en väldigt fin present av Emelie. Hon hade köpt tre änglar som sitter på en bok med en liten lampa på. Jag blev förstås så rörd att en och annan tår trillade fram. Fast Emelie är van, hon vet att mitt hjärta ligger alldeles för nära ytan för att såna saker ska kunna passera utan rörda tårar. Nätterna däremot är värre. På nätterna är det så tydligt att det är höst. Det är på nätterna som mitt krackelerade hjärta kommer fram och längtar, saknar och sörjer. Det är sån hösten är nu för tiden. 

Höstnatt

Samlar stunder

Morgon och på väg till jobbet

Tiden rusar fram och jag med den. Större delen av min vakna tid ägnar jag åt jobb, det nya jobbet som är spännande och mycket, mycket att ta in. När jag inte jobbar spenderar jag tid med nära och kära, i naturen och så sover jag. Dygnets timmar verkar inte riktigt räcka till för att jag ska få den sömn jag egentligen behöver, eller så är det allt det nya som just nu tar lite extra mycket energi. 

Tar tillvara på livet på bästa sätt <3

Hösten är tydlig nu och viskar dygnet runt om att det snart är november och sen december. Dessa månader som numer påverkar mig rent fysiskt och förknippas med det jag önskar aldrig hade hänt. Redan nu snurrar det konstant i mitt bakhuvud oavsett vad jag gör i övrigt, jämförelserna med hur det var då den här tiden, minnena av hur livet skulle ha varit eller snarare borde ha varit. Saknaden efter mina två barn som borde leva blir aldrig mindre. Fast så är livet nu och dom har lärt mig så otroligt mycket, dom har lärt mig att se hur storslaget livet egentligen är och att det gäller att ta vara på det. 

Eldar i kökets kokspis - även det ett sätt att
förvalta livet väl

Ett väldigt bra sätt att ta vara på livet är att titta på månen och stjärnorna tillsammans med Emelie. Hon har ett litet, litet teleskop och det har vi sulat runt med under sena kvällar för att skåda ut i rymden. Månen är det mest beskådade objektet och det är härligt, inte bara att se månen utan det är att se Emelies glittrande ögon och upptäckarlust som gör dessa stunder helt magiska. Det är såna stunder som insikten om vad det innebär att vara privilegierad kommer. Det går inte heller att låta bli att fascineras. Det vore väldigt spännande att få kika ut i rymden genom ett enormt teleskop, så Emelie och jag har naturligtvis bestämt oss för att den dagen någon slänger åt oss en enorm summa pengar ska vi naturligtvis införskaffa ett sådant. 

Underbara höstdagar vid den gamla kvarnen

En lite festlig kväll har även det hunnits med, den här gången i någon lite halvt privat halvt arbetsrelaterad form. Det var Majan som bjöd in till mat och dryck i trevligt umgänge med arbetslivet som gemensam nämnare. Jag tog med mig Tove och det var en trevlig kväll. 

Festligheter

Det mer själsliga och andliga har även det en plats i mina vakna timmar. Meditationscirkeln jag deltar i har dragit igång efter sommaruppehållet och det är en lisa för själen att vara på. Eftersom det är riktigt bra för måendet och energin, har jag även anmält mig till en rörelsemeditationscirkel som startar den första oktober. Det blir nog kanonbra. 13-14 oktober är jag bjuden av en vän på en dygnskryssning i andlighetens tecken och jag längtar redan. På onsdag ska jag träffa Pehr Trollsveden Abrahamsson i en privat sittning, för att senare under kvällen gå på en storseans tillsammans med några vänner. Det är en onsdag att längta efter och uppdatering kring hur det hela förlöpt kommer senare. Den 9 november är jag dessutom anmäld till storytelling och meditation till trumma och som grädde på moset ska jag gå en utbildning med lite blandad kompott, som startar i november och sen fortsätter under ett och ett halvt år framåt med träffar var tredje månad. Det är spännande sätt att förvalta livet på.

Grattiskram <3

Emelies farmor har fyllt år, så självklart passade vi på att åka dit en kväll och gratulerade henne. Det var en mysig kväll med levande ljus, fika och värme tillsammans med riktigt gulliga människor. Det är rätt häftigt att vi har så många fina människor omkring oss. På tal om fina människor, så har vi även umgåtts en del med morsan. Det är hos henne Emelie och de tre husgudarna spenderar sina eftermiddagar medan jag jobbar och när jag slutar tar jag oftast en fika där. Ibland kommer även Camilla så är vi samlade allihopa. Det är riktig lyx, mina underbara flickor tillsammans med mig och min mamma. Mitt i vardagen, nästan varje dag, så finns det. Det viktigaste och största av allt, som jag lärt mig att aldrig ta för givet. 

Kaffeutsikten en del eftermiddagar hos morsan

Emelies väg mot att snabbt närma sig tonåring tar sig lite olika uttryck. En kväll sa hon: jag går upp och testar att måla mina ögonbryn. Sagt och gjort drog hon upp på övervåningen, för att komma ner en stund senare. Det var inte ögonbrynen som jag såg först, även om dom också hade fått färg. Kreativ är vad hon är min lilla snart tonåriga tjej.

Nymålade ögonbryn ;)

I övrigt har det väl inte varit så stora händelser. Vi har eldat i kokspisen en kulen kväll, det är helt underbart. Värmen tillsammans med ljudet av elden som sprakar är en riktigt rogivande kombination och det går inte annat än att vara fullkomligt tillfreds med livet såna kvällar. Varje morgon har vi mysfrukost Emelie och jag, det mysiga är inte det som serveras utan att vi äter tillsammans i ljuset från levande ljus. Det är såna stunder jag vill samla på, stunder med kärlek, ljus, värme, ibland lite spänning och tillsammans med människor som är viktiga för mig. 

Mysfrukost