Bättre att implodera än att explodera

Dagarna rusar fram och november närmar sig med stormsteg. Vädret gör det ännu mer tydligt, det är den tiden på året som medför att hela mitt väsen går sönder. Eller det är väl egentligen redan trasigt, men alla kanter på skärvorna som är kvar gnager mot varande och gör extra ont. Jag vill inte att dom ska vara borta! Jag vill ha dem hos mig, tillbaka i livet och tillbaka till mig, det är smärtsamt att sakna. Det gör ont när det i korta stunder blir sant. Större delen av tiden är det bara intellektuellt jag vet hur det ligger till. Jag vet att dom är döda och jag kan till och med prata om det ganska obehindrat. Det är under de där korta ögonblicken när hjärnan plötsligt drar undan det skyddande filtret som ligger över mitt hjärta och låter alla känslor komma fram, som det är totalt outhärdligt. Jag klarar inte ens av att andas när det händer, så tack och lov för hjärnan som silar fram känslorna i korta stötar. Det känns naturligtvis alltid, varje sekund smärtar det. Fast de där korta sekunderna eller delar av sekunder när bilderna jag egentligen inte vill se flashar fram i ocensurerad version i mitt huvud, då rasar livet och jag med det. Idag såg jag bilden av Carros ansikte när hon låg död på en bår i källaren på ortens vårdcentral. I en fjärdedels sekund var bilden helt tydlig igen. Jag såg hennes ögonfransar med mascaran kvar trots att hon legat på älvens botten i tio dygn, jag såg hennes stängda mun och mungiporna som drogs lite neråt i döden och jag såg henne fast hon egentligen inte var kvar längre. Jag vill inte se den bilden, jag vill inte ens veta om att det är så det ligger till. Fast jag vet och det enda som gör att det jag vet blir sant är bilderna jag önskade att jag sluppit uppleva. Gud vad jag saknar dem! Jag saknar mina två barn som jag inte längre har med mig i livet.

Chai latte på gång

Förutom det förbannade november och sen det jäkla decembers återinträde i livet ägnar jag dagarna åt att jobba och att fika. En del dagar fikar jag till och med på jobbet och med fika menar jag inte bara kaffe. Igår till exempel var jag till Falun i jobbet för att lyssna på Socialstyrelsens redogörelse för en rapport. Lyssnandet skedde på Scandic Hotell Lugnet och inleddes med lunch. Efter lunch och lyssnande kommer fika, i alla fall en del dagar i Falun. Himmel så gott det var. Även hemma fikas det, ibland chai latte, ibland kaffe, somliga gånger lunchas det till och med. Den här veckan har lunchandet hemma innefattat varmrökt regnbåge med hjortronsås och pulled pork i pitabröd med grönsaker. Lunchandet utanför hemmet har, förutom Scandiclunchen, bestått av besök vi ortens chinarestaurang tillsammans med två mycket trevliga kollegor. Jobba, fika, luncha och sova är vad som surrar på i repeat på ett relativt trivsamt sätt. Det och diskussioner av allehanda slag. En av alla hörda saker under dagen som fastnat i mitt huvud är Toves deklarerade: jag tänker ofta på att det ju måste vara bättre att implodera än att explodera. Antagligen är den tanken omöjlig att få svar på, men rätt intressant ändå.    

Scandic Hotell Lugnet

Lyckan är röd med vita prickar

Morgonstund har lycka i mun

Det är snabba kast mellan lycka och olycka en del dagar. Till exempel kan frukostmackan med gårdagens gryta alá Emelie vara lycka, medan en mamma som städar barnets rum utrustad med en sopsäck kan vara olycka. Det är förunderligt att det ska vara så svårt att slänga lite saker. Vad ska man med gamla tangentbord, trasiga porslinsaker och gamla drag? Lustigt nog kan det vara lycka när ett rum är färdigstädat och saker som bara tio minuter tidigare var omöjlig att skiljas ifrån utan att få ett krossat hjärta är slängda. Det är ett förunderligt liv och det är förunderligt vad som kan framkalla lycka kontra olycka. En sak som definitivt framkallat lite lycka idag är den röda tvålpumpen med vita prickar, som jag inhandlade på väg till färjan och den nyligen genomförda kryssningen. Idag har den blivit påfylld med tvål och pryder numer sin plats i badrummet. Badrummet som förövrigt har nån form av fult blåa plattor i taket, vilka kan få vem som helst olycklig.

Ren lycka

Blötlagd, maskad & drucken

Maskade snyggon

Helgens bravader hitintills har bestått av rörande besök, SPA-behandlingar, kaffekompanjoner, ny bekantskap och en egen kock. Det är gott att leva ibland och så har det sett ut den här helgen. Under fredagen bestämde Emelie att det skulle vara en SPA-kväll så hon fixade fram hinkar till fotbad, nagellack, ansiktsmask, fotsalt och fotfilar. Därefter placerade hon ut Tove och mig i en soffa med fötterna i varsin hink. 

Kvällsmys med fotbad

Det är mysigt att bli lite bortskämd. Det är underbart att sitta med fötterna i varmt vatten och samtidigt dricka kaffe och prata med några av dem som står en nära. Mysigheten minskar inte det minsta av att få ansiktsmask utstruken i ansiktet av en serviceinriktad Emelie. 

Serviceinriktad Emelie i en något japaninspirerad frisyr.

Hur mysigt det än är går det inte att komma bort ifrån det faktum att människor med ansiktsmask faktiskt ser rätt galna ut. Det i kombination med viss trötthet leder per automatik till en hel del skratt, men inte på ett särskilt normalt sätt. Det var så gott som omöjligt att skratta, prata eller för den delen ha någon form av normal mimik med en mask som stelnade till nån cementliknade formula i ansiktet. Fast det var roligt och roligt såg det ut också.

Även Emelie testade det maskade livet

Innan livet blev SPA-inriktat under fredagen var det känslostormar som gällde. Nämligen kom Toves dotter Ellinor in och hälsade på med sin så gott som nyfödda dotter. Det var första gången Tove träffade sitt lilla och även första barnbarn och det var rörande att bevittna. En och annan rörd tår letade sig naturligtvis nerför mina kinder. Herregud så liten hon var den lilla bebisen, som troligen ska heta Vilda, och så otroligt söt också. 

Nybliven mormor till lilla Vilda

Det var även under fredagen som en ny bekantskap stiftades och jag måste säga att den var angenäm. Sheridan var namnet på detta nya och det nya var den röda delen som vid tidigare sammanstrålningar med en likasinnad variant varit svart eller åtminstone mörkt brun. 

Ny bekantskap

God var den och trivsam att titta på i glaset var den också, men det är inget jag kommer att dricka mer än ett till två likörglas åt gången av eftersom den var rätt söt. Den fungerade alldeles utmärkt till kaffe och den fungerade alldeles utmärkt att bjuda på när Magnus kom på besök under kvällen.

Nästan en prydnad ;)

Även lördagen har innefattat fotbad, men idag har detta kombinerats med massage. Emelie är en riktig pärla som fixar och grejar och gör helgerna till rena njutningen. Medan vi satt i soffan och njöt av denna suveräna behandling kom prästen Anette på besök, men idag i privat regi. Kaffet flödade och orden kom i en strid ström, så idag hann vi avhandla en hel del av livets viktigheter. Det har inte blivit mycket så kallat vettigt gjort under de två senaste dagarna, men det som har skett har varit viktigt på en annan nivå. Det är guld att ha så många underbara människor omkring sig och det är guld att ha en dotter som bestämmer sig för att att laga middagen en lördag när energin behöver laddas.

Emelies egenlagade gryta med ris & sallad

För det är så lördagen har varit. Emelie rotade i frysen och bestämde sig för att göra fläskfilégryta, ris och sallad. Gryta med filé, lök, champinjoner, morötter, färsk chili, vitlök och kryddor är kreativt för en elvaåring och synnerligen gott för de vuxna middagsgästerna, som bestod av Magnus,Tove och mig. Det har varit en lyxig helg än så länge må jag säga.

Kockan <3

Under kvällen har det varit Kenny Starfighter som gällt. Vi har suttit i soffan med hundar, kaffe och varandra och skrattat gott åt denna galna rymdhjälte. Vilka dagar! Vilka stunder att samla på. Det är såna här gånger jag förstår hur lyckligt lottad jag är ändå.

Upplysning

I Finland är det rätt svårt att passa tiden

Jag skriver långa blogginlägg i mitt huvud, men när jag verkligen ska få dem på pränt är jag så trött att det bara är att hoppa i säng och hoppas på att vara piggare dagen därpå. Än så länge går det så där, vilket till stor del beror på att jag har bytt jobb. Det tar energi att lära sig nytt och det tar dessutom tid och tid är en bristvara, så när kvällen kommer är undertråden slut och med den även min vakna tid. Fast det händer en hel del i mitt liv även utanför jobbet. Till exempel har en näraperson flyttat cirka 40 mil bort och det känns annorlunda och faktiskt lite jobbigt. Distanslivet är nytt och det är väl bara att prova på som gäller. En annan ny sak som inträffat är att jag blivit sambo. Inte med någon av manligt kön, utan med en mycket nära vän sedan barndomen. Sen en vecka tillbaka hyr jag ut två av mina sex rum och kök till henne, medan vi delar badrum, kök och källare. En dunderförkylning tvingade mig att vara hemma från jobbet under en veckas tid, vilket inte ingick i mina planer. Det har medfört att den här veckans arbetsliv ägnats åt att försöka komma i kapp med det som inte blev gjort förra veckan. Än har jag inte lyckats med det, antagligen beroende på att jag under måndagen och tisdagen var ledig och for på kryssning med en väninna. Det var galet roligt och väldigt utvecklande. Kryssningen var inte av festahelanatten typ, utan mer av det andliga slaget med föreläsningar och liknande. Förutom allt inhämtande av ny kunskap, så var det total förvirring som gällde. Det och så enormt mycket skratt att mascara till sist inte ens var att tänka på. Den rann ändå bort i alla galna skrattanfall under dagarna. Nåt som jag helt ofrivilligt fick lära mig var att det är mycket svårt att passa tiden i Finland, men det ska jag inte gå in på nu. Starbuck stod på reseprogrammet både på väg bort och på väg hem och jag älskar deras spicy pumpkin latte. Jag har den senaste tiden även börjat på rörelsemeditation en gång i veckan, Emelie har tagit skolkort och fått en spruta, vi har varit till Camilla och käkat, jag har haft en privatsittning med Pehr Trollsveden, varit på provtagning där jag tappades på tio rör blod efter fyra stick och min övervåning, som numer är min domän hemma, ser ut som ett bombnedslag efter ihopflyttandet. Förhoppningsvis kan helgens ledighet råda lite bot på det. Nu ska jag sova, i morgon är det fredag och då ska jag hinna med mycket mer än jag kommer att göra så sömn är en förutsättning. Under helgen kanske jag även hinner blogga mer ingående. Då ska jag berätta vad likören jag köpte på båten smakar, om jag hunnit smaka den vill säga.