fredag 6 mars 2015

Rivstart

Siv <3
Fortfarande härjar detta envisa virus vidare, vilket medför att jag är fortsatt satt ur spel. Mina rörelse går mellan soffan och sängen, ibland även till köket där påfyllnad av alvedon genomförs. Igår insåg jag att den här veckan kommer att spenderas hemma, varför det blev en kontakt med ortens läkarstation och en sjukskrivning. Tydligtvis kan denna förkylning sitta i under fyra veckor, utan att det på nåt vis är onormalt. Vid det här laget har jag accepterat att det är som det är, med den påföljden att tidigare stress över allt jag egentligen borde göra på arbetet lagt sig. I stället har ett resignerat lugn infunnit sig. Det är liksom inte mycket annat att göra än att låta kroppen friskna till och eventuell stress bidrar antagligen inte till att den processen går snabbare.

Rivstart
Fast det har hänt någonting ändå, trots att det är fullkomligt soff- och sängläge som gäller. Under onsdagen flyttade en ny familjemedlem in i vårt hem. Hon heter Siv och är en bedårande liten kattflicka, som än så länge avskyr att det även bor husgudar i detta hus. Det bevisade hon ganska omgående när hon kom innanför dessa väggar genom att klösa sig bort från dessa, i hennes ögon, monstruösa varelser. Klösandet innefattade allt i hennes väg och jag råkade vara i vägen. Det är inte lätt att vara liten och rädd, men himmel vad det sved. Nåväl, nu har hon kommit fram till att det bästa är att med jämna mellanrum jazza förbi där hundarna ligger i nån upp och nervänd U-form samtidigt som hon låter som en trasig fläkt. Inte för att det på nåt vis underlättar deras framtida relation, då hundarna tycker att detta beteende är synnerligen provocerande, utan mestadels för att få möjligheten att kika lite medan hon ändå ser så farlig ut som hon bara kan. Jag iakttar det hela från soffan, medan Emelie ser till att allt sköts på ett snyggt sätt och att det värsta som händer är just fräsandet som far fram och tillbaka med jämna mellanrum. Det och så den rivande starten då som gick över mig. I övrigt är det lugnt, nästan ökenaktigt. Så får det vara också, en del saker går helt enkelt inte att stressa sig igenom eller forcera fram har jag insett. Så därmed ser jag fram emot morgondagen och ytterligare en dag i soffan/sängen.     

3 kommentarer:

Tess sa...

Åh, såna där rivsår gör så infernaliskt ont! Och det tar sån tid innan de läker.

Jag har läst nånstans att klor på kattdjur är alldeles fulla av bakterier, och att i det vilda så är det lika med döden att få rivsår av lejon och tigrar, fast det är infektionen som dödar.

Hoppas din förkylning ger sig snart!

Ulrika sa...

Hm, utifrån dom orden Tess kan jag kanske dra slutsatsen att om inte förkylningen tar kål på mig, så gör rivsåren det ;)

Tess sa...

Nja, jag har bestämt mig för att våra katter har färre och mindre aggressiva bakterier, och så frodas de inte i vårt klimat.

Fast med tanke på den så kallade växthuseffekten så vet man ju aldrig hur det blir om några år... ;-)