söndag 3 maj 2015

Rik & levande

 
Med mamma & husgudarna på vitsippsinspektion
Egentligen lever jag ett rikt liv om rik definieras som nåt mer än bara pengamässigt stark. Trots all trasighet jag bär med mig i min ganska tunga ryggsäck, så är jag ibland lycklig. Lycka i min värld innebär att jag fortfarande saknar, saknar, saknar, sörjer och aldrig mer kommer att bli hel, men det betyder också att jag har lättare att se dom små sakerna i livet och förundras. Kanske just för att jag är så väl medveten om livets bräcklighet och hur totalt omöjligt det är att kontrollera. Det låter konstigt med lycka och bara tanken på att jag faktiskt kan vara lycklig skrämmer mig enormt, men här om dagen snappade jag ändå upp den känslan. Känslan av att allt är bra, det finns glädje i att leva och att jag var lycklig.

Underbara vår
Så fort jag hade tänkt tanken blev jag livrädd. Lycka är för mig starkt förknippat med livets oberäknelighet och en av de senaste gångerna jag riktigt kände den känslan stod jag på vår trappa. Det var trappan till det hem vi delade tillsammans, Carro, Camilla, Henke, Emelie, jag och då även Magnus. Jag stod där och satte ner enris och ljung i krukor och lådor och pyntade inför vintern. Carro hade varit hemma efter att ha hållit sig undan under några veckor och hon verkade glad, till och med harmonisk, och jag tänkte att allt kanske skulle komma att ordna sig ändå och den tanken gjorde mig lycklig. Jag var lycklig över att familjen var hel igen, över att det fanns hopp inför framtiden och att Carro verkade må bra.

Älskade Engla
Fast det var egentligen inte så det var. Carro mådde inte bra och lyckan var en illusion, eller åtminstone väldigt flyktig. Det var den natten Carro valde att lämna det här livet och alla vi andra i familjen fick erfara hur det är att gå sönder och vad verklig smärta, sorg och saknad är. Så när jag nu återigen kände känslan av lycka blev jag rädd. Så pass rädd att jag fick lov att döpa om det jag kände till glad, för glad är det ofarligt att vara. Glad brukar inte innebära att livet slår till på sitt oberäkneliga sätt, så det var så det fick vara. Jag var glad och dessutom glad att jag hittat ett sätt att känna det jag kände, utan att behöva vara rädd för vad som skulle kunna komma.

Äntligen en diskmaskin i huset 
Dagen därpå fick jag lov att titta lite på vad det var som hänt och vad jag egentligen höll på med, för det var en viktig upptäckt jag hade gjort. Den som står i vägen för den lycka jag kan känna är tydligen jag och min egen rädsla. Naturligtvis kommer livet emellan ibland, men livet går det inte att kontrollera. Däremot kan jag tillåta mig själv att vara lycklig de gånger jag är det, eller åtminstone jobba för att tillåta mig själv det. Det var en bra insikt. Nu finns åtminstone möjligheten att försöka komma till rätta med det. Fram till dess tänker jag fortsätta att vara glad och njuta av det i livet som det verkligen går att njuta av. Glad är inte så dåligt det heller. 

Vacker i solen
Tiden, rannsakan av mig själv till trots, susar i övrigt förbi i ett onödigt högt tempo och en del saker har åtminstone hunnits med. Sen två veckor tillbaka är jag tillbaka i arbetslivet igen efter min sjukskrivning på fyra veckor. Första arbetsveckan var rätt spännande på ett lite annorlunda vis och innefattade många olika bud, lika många funderingar och snabba beslut. I slutändan resulterade det i att jag delvis lånar ut mig till handläggarenheten under fyra veckor för att stärka upp där med bland annat en inskolning. Förutom handläggarinhoppet har jag kvar en del av mina vanliga arbetsuppgifter. Nu är det tre veckor kvar på utlånartiden, därefter går jag tillbaka till att vara enhetschef på heltid igen.

Grönt är skönt
När det inte har varit arbetstid har det varit tid för annat. Jag har hunnit med att vara på två hälsomässor. Förrförra helgen var jag till Rättvik med Therese och Caija. Där var vi på en föreläsning om access consciousness, fick varsin access bars behandling, köpte någon sten och lite nässlor och självklart ett vitt stenhjärta som Emelie fick när jag kom hem. Det var en bra dag med många intryck, många trevliga människor och en del skratt.

Hur mysigt som helst att mata flasklamm
Förra helgen var det Lena och jag som begav oss av till Mora på hälsomässa. Det var en kanondag. Båda fick healing av olika slag, jag tog reconnective healing och det var bra. Dessutom var vi med på en trummeditation som var något av det starkaste jag varit med om i trumväg. Jag rös under hela meditationen, det var riktigt häftigt. Några inköp blev det väl också, såsom yogi tea med choklad och chilismak och vit salvia. Väl hemma frös jag som en tok och fick lov att göra eld i kokspisen. Sen satt jag vid den under några timmar och huttrade och drack te innan det var sängdags. Jag somnade som om någon hade klubbat mig när klockan var strax efter 21 och sov till strax efter åtta idag. Det är tydligt att det behövs sömn efter en dag med healing och trummor.

Värmande efter trummor & healing
Vad har mer hunnits med? Jag har målat känslor i oljefärg tillsammans med några väninnor, haft en nattlig meditation tillsammans med andra kvinnor, varit på besök hos mamma, Angelica, Therese, Caija och Hasse och Majan vid olika tillfällen, haft en tarotafton och naturligtvis tittat på eldar eller åtminstone skjutsat runt Emelie med kompisar på eldtittar. Jag har haft besök också. Therese, Caija, Magnus och under helgen har Patrik varit här. Vi har matat flasklamm, sett solen, njutit av fjärilar och små hästar. Morsan, husgudarna och jag har varit på vitsippsinspektion vid älven och det var underbart. Det går inte annat än att samla kraft av vattnets brusande och vårens ankomst. Det har bakats havrekakor och inhandlats diverse sötningsmedel, kokosolja och spirulina, varav de sistnämnda fick Emelie att fråga om jag lekt med karamellfärg efter intag av smoothien med just spirulina i. Emelie och jag har införskaffat målarböcker för vuxna och njuter i fulla drag av att färglägga alla dessa små fält samtidigt som bruset i hjärnan tystnar för en stund. Jag har till och med kommit ihåg att deklarera och inspekterat en kajak. I morgon bär det av till först Rättvik och sen Mora i jobbet och på tisdag är det dags för träning på gymet igen. Det är bra dagar. Ibland är det jobbiga dagar, men framförallt är det dagar fyllda av liv och är det nåt jag vet så är det att livet ska man ta vara på.

Frid

Inga kommentarer: