Vem är vem

För alla nytillkomna läsare, eller för dem som har svårt att hålla reda på alla namn och personer, kommer här en kortfattad resumé över de mest frekvent återkommande personerna som figurerar på den här bloggen.

Caroline - Carro  
är mitt förstfödda barn, som kom till världen den 18 mars 1990. Hon var en känslig, varmhjärtad naturkraft, med en enorm utstrålning och en alldeles underbar humor och ett smittande skratt. Kreativitet var ett ledord i hennes liv, såsom personlig styrka och galna upptåg. Hon drabbas i relativt tidigt i livet av en djup depression, vilken gjorde att Carros liv inte alltför ofta var så lätt. Det blev inte lättare i ett oförstående och hårt samhälle heller. Carro blev bara 18 år gammal. Hon avslutade sitt liv den 9:e november 2008, genom en dödlig dos sömnmedel i kombination med drunkning. Hennes kropp återfanns tio dygn senare, den 19:e november 2008, på älvens botten av dykare inkallade av polisen. 

Camilla
föddes den 24:e mars 1992 och är mitt andra barn. Hon har en underbar, lite sjuk humor och ett härligt skratt och besitter dessutom styrkan att stå upp för sig själv, på ett sätt som många saknar. Livet med Camilla innebär glitter, galna upptåg, kärleksfullt stöd och en ibland envis bestämdhet, som är rolig när den drabbar ändra än en själv. Camilla är, förutom min väldigt älskade dotter, den som känner mig allra, allra bäst i världen, mitt närmaste stöd och den jag genom alla våra gemensamma upplevelser är allra mest sammansvetsad med i livet. Hon är numer bosatt i en annan kommun tillsammans med sambon Linus, grand danoishunden Kevin och katten Tasse.


Henrik - Henke 
är mitt tredje barn och föddes den 13:e mars 1993. Han var familjens stora pedagog och den som personifierade stabiliteten och pålitligheten, utrustad med ett nästan oändligt tålamod. Henke, var precis som Carro, en känslig själ med en ibland outgrundlig humor. Han hade ett extremt stort hjärta och värnade väldigt om sin familj. Han älskade att spela olika instrument och framför allt elbas. Hösten 2010 införskaffade han sin andra bas, en vit vacker sak som han döpte till Lina och som under hans resterande liv var hans ögonsten. Henke blev bara 17 år gammal. Han omkom den 3:e december 2010, som passagerare i en kollision med en vänstersvängande lastbil. Henke dog omedelbart i kollisionen.

Emelie
är min väldigt älskade minsting och är född den 1 april 2003. Hon var en försiktig lite blyg ung dam, innan hon närmade sig tonåren. Numer är hon en tjej med ganska mycket attityd, suverän humor och en envishet som verkar vara ett familjedrag. Emelie är en varm, omsorgsfullt omhändertagande person med ett stort hjärta och en inblick i livets hårdhet, som ingen i hennes ålder borde behöva ha. Hennes tålamod är inget som kommer att gå till världshistorien som enormt överdådigt, men när det verkligen gäller så finns det där. Hon skulle antagligen kunna prata de obefintliga öronen av en gråsten om hon ville, men om man lyssnar har hon de klokaste saker att delge en. Även Emelie och jag är tight sammansvetsade genom allt vi varit med om tillsammans och jag beundrar henne enormt för sättet att förhålla sig till livet, trots det svåra hon hunnit vara med om. Hon är dessutom en mästare på att få folk att gå ifrån att vara ledsna till att skratta, varför hon är en naturbegåvning när det gäller att trösta någon.

Mattias (Matte)
heter mitt livs kärlek och sambo. Han är en extremt tålmodig själ med ett stort hjärta. Det krävs mycket arbete för att få honom arg. Till honom kan man gå med allt från nåt tekniskt eller praktiskt som måste fixas till att diskutera svarta hål i rymden. Han har en bred humor, men en speciell dragning till diverse parodier på filmer och kan skratta gång på gång åt till exempel "the dogs are acting strange-scenen" i en av Scary moviefilmerna. Livet med Matte utgörs av en kombination av tryggt hemmaliv, lite rastlös flackande och lagom dos romantik. Han är eftertänksam, ganska djup, väldigt händig, smart och helt enkelt underbar. Det är en ynnest att få ha honom som livskamrat.



Jennifer (foto kommer när vi är ense om vilket)
är Mattes dotter, min styvdotter och, förutom att hon är Emelies plastsyster, är hon sedan många år tillbaka en av Emelies bästa vänner. Jennifer är en ganska känslig och varm själ, med en hel del tonårig attityd och en stor tankevärld. Hon kan diskutera i timmar, gillar oliver och avokado och är ganska envis när hon sätter den sidan till. Jennifer säger själv att hon ogillar förändring, men när det är frågan om nån förändring är hon ändå direkt med på noterna. Hon tränar dans, gillar ridning och har periodvis en stor förkärlek för sin telefon. Jennifer, precis som Emelie, har en hel del klokheter att dela med sig av, när man sätter sig och lyssnar.

Elsie
är min mamma och således även mormor till Caroline, Camilla, Henrik och Emelie. Det är hos henne hundarna tillika husgudarna vistas halva dagarna medan jag arbetar och det är även dit Emelie går efter skolan. Hon och Emelie har diverse projekt för sig, som att virka, baka väldigt många sorters kakor, pyssla eller helt enkelt se på Kenny Starfighter. Mamma Elsie har en förmåga att säga de mest fascinerande saker vid de mest fascinerande tillfällena, vilket både kan roa och oroa. Hon läser extremt mycket böcker, pysslar med yoga och bjuder relativt ofta på lunch.

Sven
är min pappa och alltså även Carolines, Camillas, Henriks och Emelies morfar. Han har ett galet smittande skratt och en underfundig humor. Det är roligt att diskutera saker med honom, eftersom det kan ta timmar och ändå inte leda till att någon kommer fram till vem som har rätt eller fel eller vad diskussionen till att börja med handlade om. Pappa Sven gillar att åka nercabbat, njuta av bastukvällar, åka skoter, läsa mängder med böcker, sitta vid en brasa och sitt garage.



Tove
är min närmaste vän, som funnits med i mitt liv sedan vi var sex år. Det är till henne jag delger det mesta i mitt liv, såväl roliga, sorgliga som pinsamma saker. Hon är ett suveränt bollplank, med en hel del tankar och funderingar kring livet i stort och smått. Tove har en alldeles bedårande humor och följer lätt med i allehanda tankeslingor, oavsett om de är logiska eller inte. Hon bor i hus tillsammans med sin sambo och en liten hund, som heter Tito. Hon har fyra döttrar, Evelina, Ellinor, Pernilla och Johanna, som alla hunnit bli myndiga vid det här laget. Det finns även två barnbarn med i bilden. Tove är ibland lite petig med märken, gillar raggarbilar och sol och värme. Det kan ibland gå månader utan att vi hörs, men när vi sedan träffas är det som det inte gått en dag sedan vi sågs. 
Anette
kom in i mitt liv i samband med Carolins bortgång, genom sitt yrke som präst, och har därefter kommit att bli en av mina närmaste vänner. Hon har ett stort hjärta och ett enormt djup, men ändå nära till skratt. Anette gillar att virka, sin veranda, änglar, glitter, husvagnsliv, skoteråkning och att umgås med människor hon tycker om. Anette bor tillsammans med sin make Lars och deras gemensamma son i ett hus en bit utanför Malung. Tiden har en tendens att bli oviktig och helt obegriplig när vi umgås och det är många timmar vi har spenderat tillsammans över mängder med kaffekoppar.


Angelica
är en av mina närmaste vänner. Vi är lika unga och har känt varandra sedan vi var sex år och började förskolan. Hon bor i ett litet hus i skogen, med sin sambo Peter, hundar, katter och höns. Angelica gillar matlagning, stugliv, diskussioner och är noga med vilken energi saker och ting har. Vi är ofta i liknande situationer i livet, även om våra liv utåt sett ser väldigt olika ut.





Therese
arbetar som medium och healer och det var på det viset vi till en början kom att lära känna varandra. Bekantskapen övergick ganska snart till vänskap och vi har numer genomlevt en mängd olika situationer där vi skrattat otroligt mycket. Therese bor tillsammans med maken Magnus, deras två barn Emil och Filip samt hennes son Dennis. Therese äldsta son Kristoffer har eget boende. Hon gillar allt från andlighet till vinkvällar och har en tendens att vara relativt förvirrad på ett synnerligen roligt sätt. 






Magnus F
 lärde jag känna genom hans fru Therese och numer är även han en av dem jag räknar som en nära vän. Magnus har ett väldigt stort hjärta och är en extremt vänlig själ. Han har ett positivt förhållningssätt till det mesta och väldigt kloka värderingar. Magnus är även utrustad med både ett enormt tålamod och en extrem envishet. Han gillar kajakturer, fiske och att vara igång med nåt projekt så gott som hela tiden. Nuförtiden ingår även cykling i vad han gillar att syssla med.
Majan
har ingått i min bekantskapskrets under de senaste åren och har kommit att bli en nära vän. Hon bor tillsammans med maken Hasse och yngsta dottern Ebba i ett hus lite utanför centum med hund, katt, får och periodvis sniglar. Äldsta dottern Emma bor på annan ort. Majan har en förkärlek för sin sommarstuga, badtunnor, motorcyklar och på senaste tiden även skotrar. Hennes inglasade altan är flitigt använd för såväl kafferep, som middagstillställningar.

Hasse
är en underbar människa med ett enormt hjärta. Han ingår i den krets av människor som jag så gott som ser som min familj. Hasse ägnar sig åt tidiga tidningsmorgnar, traktorer, motorcyklar och har en förkärlek för bär. Han älskar att bada bastu, åker gärna motorcykel och gillar hästar och kor. Med Hasse i närheten är det lätt att vara glad. 
Magnus
är Emelies pappa. Han bor i ett litet hur på gångavstånd från huset som vi bor i. Han har hund, gillar kortspel, är social de lux och har oerhört svårt för att inse vad alldeles strax betyder.   

Husgudarna
Ständigt återkommande är även de högt älskade husgudarna alias dårarna, vilka är våra söta, men ack så diviga hundar. De är vännerna i vått och torrt och har en egen flik, där de beskrivs.

Inga kommentarer: