Vem är vem

För dem som vill kommer här en lite kort resumé över några av de själar som förekommer frekvent i bloggen. 

Caroline - Carro  
är mitt förstfödda barn, som kom till världen den 18 mars 1990. Hon var en känslig, varmhjärtad naturkraft, med en enorm utstrålning och en alldeles underbar humor och ett smittande skratt. Kreativitet var ett ledord i hennes liv, såsom personlig styrka och galna upptåg. Hon drabbas i relativt tidigt i livet av en djup depression, vilken gjorde att Carros liv inte alltför ofta var så lätt. Det blev inte lättare i ett oförstående och hårt samhälle heller. Carro blev bara 18 år gammal. Hon avslutade sitt liv den 9:e november 2008, genom en dödlig dos sömnmedel i kombination med drunkning. Hennes kropp återfanns tio dygn senare, den 19:e november 2008, på älvens botten av dykare inkallade av polisen. 

Ninja (tidigare Camilla)
föddes den 24:e mars 1992 och är mitt älskade andra barn. Hon har en underbar, lite sjuk humor och ett härligt skratt och besitter dessutom styrkan att stå upp för sig själv på ett sätt som många saknar. Livet med Ninja innebär glitter, galna upptåg, kärleksfullt stöd och en ibland envis bestämdhet, som är rolig när den drabbar ändra än en själv. Hon är numer bosatt i en annan kommun tillsammans med sambon Rex (tidigare Linus), barnen Yolandi och Jax samt american bully XL-hunden Elliot.



Henrik - Henke 
är mitt tredje barn. Han föddes den 13:e mars 1993. Han var familjens stora pedagog och den som personifierade stabiliteten och pålitligheten, utrustad med ett nästan oändligt tålamod. Henke, var precis som Carro, en känslig själ med en ibland outgrundlig humor. Han hade ett extremt stort hjärta och värnade väldigt om sin familj. Han älskade att spela olika instrument och framför allt elbas. Hösten 2010 införskaffade han sin andra bas, en vit vacker sak som han döpte till Lina och som under hans resterande liv var hans ögonsten. Henke blev bara 17 år gammal. Han omkom den 3:e december 2010, som passagerare i en kollision med en vänstersvängande lastbil. Henke dog omedelbart i kollisionen.

Emelie

är min älskade minsting som är född den 1 april 2003. Trots att hon är minst är hon nu en vuxen kvinna som bor tillsammans med sambon Perka och sonen Joel. Hon är bosatt på samma ort som mig och vi ses ofta. Emelie är en varm, omsorgsfullt omhändertagande, jordnära, praktisk och klurig kvinna. Hon har ett stort hjärta, brinner för dem som blir orättvist eller illa behandlade och har en inblick i livets hårdhet som ingen egentligen skulle behöva ha. Emelie är rak i sin kommunikation och står för det hon tycker. Hon har en speciell humor och en förkärlek för loppisar och butiker med diverse onödiga nödvändigheter i. Emelie är en fantastisk människa att ha i sitt liv.  
Mattias - Matte

heter min kärlek och tillika sambo sedan flera år tillbaka. Matte är en eftertänksam, smart, extremt händig man med ett skiftande humör och ett stort hjärta. Han har en bred humor, tycker om att resa, arbetar mycket och älskar sina får. Under ytan döljer sig en djup man med många funderingar som få är förunnade att få ta del av. Livet med Matte är en kombination av tryggt hemmaliv, rastlöst flackande, oväntade överraskningar och en del äventyr. Det är en ynnest att ha honom som livskamrat.




Jennifer - Jejje
är Mattes dotter och därmed min bonusdotter. Jennifer har ett stort ordförråd och en stor tankevärld. Hon kan diskutera i timmar, gillar oliver och avokado, är ganska envis när hon sätter den sidan till och har ett skiftande humör som hon under senare år lärt sig hantera. Jennifer kan stänga in sig i veckor och botanisera bland diverse serier och läsa om saker. Hon bor på samma ort som mig tillsammans med sambon Per.  
Yolandi
är mitt älskade första barnbarn och Ninjas och Rex dotter. Hon känns nästan lite magisk med sitt mjuka sätt, fina leende och glittrande ögon. Hon är en ganska tystlåten liten tjej som gillar att pyssla, tycker om monster high och fina klänningar med glitter och tyll. När hon hjälper sin mormor i stallet har det hittills alltid varit i en mer glammig outfit av tyll, siden och glitter och det tillför de annars ganska jordnära stallsysslorna en lite sagolik touch. När Yolandi är med känns det nästan som det står en enhörning och väntar bakom nästa hörn och det är en av hennes helt fantastiska egenskaper - att kunna locka fram det magiska i den här världen.   


Jax 
är mitt älskade andra barnbarn och Ninjas och Rex son. Med honom går världen fort och det finns inget som undgår honom. Han har ett stort ordförråd, lätt att sätta ord på alla sina känslor, har en energi som inte går av för hackor och han gillar superhjältar av olika slag. Jax är en smart kille som hinner med extremt många saker på kort tid och han tycker om traktorer och dinosaurier. Jax har ett stort hjärta som slår extra hårt för alla djur. Med Jax är det mesta här och nu, han är en igångsättare av rang och kan få till och med en trött mormor att vilja springa runt och upptäcka vad den här världen har att erbjuda.


Joel 
är mitt älskade tredje barnbarn och Emelies och Perkas son. Han är nu bara några månader gammal, men han kan redan charma alla i sin omgivning. Joel tycker om att titta på tapeter, lampor och att småprata lite med de flesta som kommer i hans närhet. När han ler lyser världen plötsligt upp och de flesta bekymmer verkar blekna. Joel är en riktig goding och det ska bli fantastiskt att få följa honom på hans resa.



Elsie
är min älskade mamma och således även mormor till Caroline, Camilla, Henrik och Emelie. Hon hade den mest fascinerande förmåga att säga oväntade saker vid lika oväntade tillfällen, vilket kunde såväl roa som oroa. Hon älskade glass, tyckte om att läsa och baka kakor, var den Emelie gick till efter skolan, höll på med yoga och levde ständigt efter olika hälsosamma dieter. Mamma Elsie läste extremt mycket böcker, stickade, virkade och i sina yngre dagar hade hon får och ville bli självförsörjande. Hon gick oftast sin egen väg, men var ändå synnerligen känslig för vad andra skulle tycka. Mamma hade kohl och blev inte äldre än 68 år innan hon lämnade den här världen 10 februari 2018.   

Sven
är min fina pappa och alltså även Carolines, Camillas, Henriks och Emelies morfar. Han har ett galet smittande skratt och en underfundig humor. Det är roligt att diskutera saker med honom, eftersom det kan ta timmar och ändå inte leda till att någon kommer fram till vem som har rätt eller fel eller vad diskussionen till att börja med handlade om. Pappa Sven gillar att åka nercabbat, njuta av bastukvällar, åka skoter, läsa mängder med böcker, sitta vid en brasa och sitt garage. Han är numer gift med Brittis och de verkar vara riktigt nöjda med tillvaron tillsammans.

Britt-Marie - Brittis
är alltså min pappas fru. Hon har ett riktigt smittande skratt, är lätt att tycka om och det går att diskutera både djupa och galna saker med henne. Hon är lätt att få med på vilka äventyr som än dyker upp på arenan och hon älskar lakrits. Även Brittis tycker om att läsa böcker, gillar att sitta vid en brasa, musik och otroligt nog att lyssna på P4 på radion i hög volym. Brittis är en fixare och en organisatör. Hon för med sig glädje och en snusförnuftigt sund inställning till livet och allt vad det medför.




Anette
kom in i mitt liv i samband med Carolins bortgång, genom sitt yrke som präst, och har därefter kommit att bli en av mina närmaste vänner. Hon har ett stort hjärta och ett enormt djup, men ändå nära till skratt. Anette gillar att virka, sin veranda, änglar, glitter, skoteråkning och att umgås med människor hon tycker om. Anette bor tillsammans med sin make Lars och deras gemensamma son i ett hus en bit utanför Malung. Tiden har en tendens att bli oviktig och helt obegriplig när vi umgås och det är många timmar vi har spenderat tillsammans över mängder med kaffekoppar.


Angelica
är en av mina närmaste vänner. Vi är lika unga och har känt varandra sedan vi var sex år och började förskolan. Hon bor i ett litet hus i skogskanten långt utanför det centrala på vår lilla ort med sin hästar, får, hund, katt och höns. Angelica gillar matlagning, djur, vackra saker, viktiga diskussioner och hon är noga med vilken energi saker och ting har. Vi är ofta i liknande situationer i livet, även om våra liv utåt sett ser väldigt olika ut.



Majan
har ingått i min bekantskapskrets under många år och har kommit att bli en nära vän. Hon bor tillsammans med maken Hasse i ett hus lite utanför centrum med en katt och får. Majan har en förkärlek för sin fäbodstuga, sitt spa, att åka skoter och motorcykel och tillställningar av olika slag. Hennes inglasade altan är flitigt använd för såväl kafferep, som middagstillställningar.

Hasse
är en underbar människa med ett enormt hjärta. Hasse gillar precis som Majan att sitta i deras spa och att vara i deras fäbodstuga. Han är numer pensionär och uppger själv att gubbdagis är en trevlig tillställning. Hasse är en extrems social varelse med ett smittande skratt och det är lätt att vara glad med Hasse i närheten. 


Husgudarna
Ständigt återkommande är även de högt älskade husgudarna alias dårarna, vilka är våra söta, men ack så diviga hundar. De är vännerna i vått och torrt och har en egen flik, där de beskrivs. 




Hästkrafterna 
är mina fina hästar. Mist, som är en liten isländska, är den som bestämmer i vår lilla hästvärld. Hon är den snällaste häst som går att hitta, men för den som känner henne är det tydligt vem hon gillar och inte. När Mist med sitt mjuka sätt visar att något eller någon inte är rätt, så lyssnar jag för hittills har hon inte haft fel. HuliganHulda är en shettis tillika gårdens utbrytare. Hennes måtto är; ingen äger en shettis, men som hon älskar sina människor så oavsett hur många gånger hon rymmer ser hon det själv mer som ett sätt att vara social på och så snabbt som möjligt leta reda på människorna på gården. Hon har ett stort hjärta, alltid nåt pådrag på gång och vill vara med på allt som händer. Hästarna är, tillsammans med fåren, ren terapi att ha i sin närhet. 

De fantastiska fåren 
är de 24 ulliga individerna som numer tillhör vår familj. Av dem är Drakis, Bina och Gryn de som står oss allra närmast tätt följd av Affe, Matteo och därefter alla de andra. Fåren är en ständig källa till att ramla ner i en harmonisk känsla, det är fantastisk att fika med dem och de som säger att fårskallar är just fårskallar har ingen aning om vad de pratar om. Får är minst lika intelligenta som hundar, har en stor integritet och de som kan kalla sig vän till ett får har en vän för livet. Det är en ynnest att bli vald att få ta del av deras värld och det är otroligt att få en liten inblick i dessa storartade varelsers känsla för familj, vänner och för hur livet ska hanteras.  



Inga kommentarer: